För den sant Ortodoxt kristne är tiden innan jul och själva högtiden inte förknippad med presenter, glitter, girlanger och mängder av fet mat, utan tvärtom: fyrtio dagar innan Kristi födelses dag börjar vi fastan som Kyrkan föreskriver, vilken förbereder oss andligt för att möta Frälsaren som ett nyfött barn. Fastetiden hjälper oss att förstå att Guds Moders märkliga födande av Kristus kallar oss att inte låta oss själva dras med i världen och dess njutningar, utan snarare ”avlägsna oss från världen såsom främlingar och rikta vårt sinne mot himlen”, som det står i Akathistoshymnen till Guds Moder. Före varje stor fest i Kyrkan finns en motsvarande period av förberedelse. Denna förberedelse består av bön och fasta. Den 15/28 november påbörjar Kyrkan fastan inför Kristi födelse, som bryts på högtiden självt, den 25 december/7 januari (Ortodox juldag). Under denna fasta avhåller vi oss som vanligt från alla animaliska produkter och vin och olja är tillåtet varje dag förutom onsdagar och fredagar. På lördagar och söndagar från Guds Moders intåg i Templet, den 21 november/4 december, till Helige Spyridons dag den 12/25 december, kan vi också äta fisk. Liksom under alla fasteperioder bör inte vår fasta begränsa sig endast till en diet. Vi bör också begränsa vår njutning, tidsfördriv, underhållning och onödigt resande (vilket inte innebär resor till kyrkan!). Även om det är extra svårt just denna tid med alla sociala- och familjeförpliktelser strävar vi även så gott vi kan efter så få sociala aktiviteter som möjligt under fastan så att vi kan bli mer stilla, finna tystnad i vårt vardagsliv och fokusera mer på vårt andliga liv och det som rör vår frälsning. Fastan är inte något negativt, att bara avstå från vissa saker. Vi försöker gå oftare till kyrkan och utökar vårt böneliv hemma, tillbringar mer tid för bön och andlig läsning och förbereder oss för bikten och mottagandet av den Heliga Nattvarden. Men detta är ingenting som innebär att bara fokusera på oss själva. Fäderna betonar vikten av allmosegivande i fastetider och att visa kärlek till vår nästa som en betydelsefull del av vår fasta. Givmildheten begränsar sig inte bara till ekonomiska bidrag till behövande, utan kan även innebära att hjälpa andra praktiskt och be för dem. Om vi tror att vi älskar Gud och tjänar Honom, utan att älska vår nästa, bedrar vi oss själva (se 1 Joh. 4:21). Under fastetiden börjar vi även att sjunga olika julhymner i gudstjänsterna, t.ex. på högtiden ”Guds Moders intåg i Templet” börjar vi under Morgongudstjänsten (orthros) att sjunga Kristi födelses Katavasia ”Kristus födes, lovprisen!”. Från den s.k.  Apodosis, dvs avslutningen, av Guds Moders intåg i Templet, börjar vi sjunga Kristi födelses kontakion i Liturgin. Två söndagar före Kristi födelse är tillägnad Kristi förfäder och söndagen före jul läser vi Kristi släkttavlor enligt Lukas Evangelium under Morgongudstjänsten och enligt Matteus under den Gudomliga Liturgin. Om vi samvetsgrant försöker hålla fastan på detta sätt, kommer vi att märka att den ger oss andlig näring och vi kommer att fira Kristi födelses högtid med en djupare och sannare glädje, snarare än att bara vara en tid av världsliga nöjen, vilket alltid gör oss trötta och besvikna. Låt oss ta vara på fastetiden som ett gott tillfälle att fördjupa vårt andliga liv och så att vi kan ta emot vår människoblivne Frälsare i vårt hjärtas krubba på Hans födelses dag!