Hem > Den ortodoxa kyrkan och ekumeniken

Den Ryska utlandskyrkan kapitulerar - och vad har hänt 2006?

Den Ryska utlandskyrkans fjärde allmänna kyrkomöte i diaspora har den 6-14 maj 2006 varit samlat i San Francisco, med deltagande av ca 150 delegater (biskopar, präster och lekfolk) från alla världsdelar. Fredagen den 12 maj antog mötet med majoritet en resolution som rekommenderar ett återupprättande av de eukaristiska förbindelserna med Moskvapatriarkatet. Inom Moskvapatriarkatet har redan det allmänna biskopsmötet 2004 i princip godkänt en återförening på grundval av de dokument som utarbetats gemensamt av vardera sidans förhandlingsdelegationer. Biskopsmötet har också gett patriarkatets Synod fullmakt att fatta slutligt beslut i frågan.

Den Ryska utlandskyrkans resolution nämner dock särskilt ett problemområde nämligen Moskvapatriarkatets medlemskap i Kyrkornas Världsråd och hur detta försvårar en återförening utan att schismer inom den Ryska utlandskyrkan kommer att äga rum och med de kyrkor som den Ryska utlandskyrkan stått i eukaristisk gemenskap med nämligen vår synod, under Metropolit Kyprianos, och de gammalkalendariska kyrkorna i Rumänien och Bulgarien.

Att Moskvapatriarkatet inte avser att åhöra den Ryska utlandskyrkans oro och göra vad de önskar står klart i och med Metropolitan Kyrill av Smolensk uttalande under hösten 2006 om hur viktigt det är för Moskvapatriarkatet med medlemskap i Kyrkornas världsråd. Vidare står det klart att den Ryska Utlandskyrkan avser att återförena sig med Moskva utan att detta krav är uppfyllt i och med att man under 2006 först brutit den eukaristiska gemenskapen med oss under våren 2006 och sedan i hemlighet (utan att officiellt publicera detta på sin hemsida) under hösten 2006 gemenskapen med de gammalkalendariska kyrkorna i Rumänien och Bulgarien utan att till dem framföra motiv till sitt handlande.

De gammalkalendariska kyrkorna från Grekland, Rumänien och Bulgarien har därför i oktober 2006 skickat ett gemensamt brev till den Ryska utlandskyrkan. I detta står bl.a. att vi avser att bryta gemenskapen den dag de återförenar sig med Moskvapatriarkatet (Kristi himmelsfärd 2007). Dokumentet ”The Unity and Common Perspective of the Old Calendarist Orthodox Anti-Ecumenists of Greece, Romania, and Bulgaria” finns att läsa på grekiska, ryska och engelska på vår officiella hemsida på adressen http://www.synodinresistance.org/Theology_en/E3a3a009bKoineDelosis.pdf.

Den 11 december samlades åter den Ryska utlandskyrkan för synod och vid detta möte deklarerade först tre biskopar av de tio styrande biskoparna att man ej avsåg att acceptera återföreningen om inte t.ex. kravet på Moskvapatriarketets utträde ur Kyrkornas världsråd uppfylldes. Så småningom var det två biskopar som inte skrev på synodens beslut. Dessa heroiska biskopar är Biskop Daniel av Erie, ställföreträdande biskop för de gammaltroende samt Biskop Agafangel av Simferopol och Krim.

Vår åsikt är och förblir att en återförening med andra ortodoxa kyrkor först är möjlig då de dragit sig ur Kyrkornas världsråd och den ekumeniska rörelsen, samt åter bekänner ortodox kyrkosyn. Ett viktigt led är givetvis att den kanon som förbjuder en ortodox att delta i ekumeniska gudstjänster efterlevt. Dock kan vi inte notera någon förbättring i denna riktning under 2007.

För den grekisk-ortodoxa kyrkan har året som gått varit värre än vanligt:

Den grekisk-ortodoxe ärkebiskopen Christodoulos av Aten besökte Kyrkornas världsråds kontor i Genève i slutet av maj 2006. Han inledde sitt besök med att uttrycka att han fått ”nya perspektiv på den ekumeniska rörelsen.” och framhöll vidare att arbetet mot fundamentalism (kanske åsyftandes gammalkalendariker) inte ser några samfundsgränser. Generalsekreteraren svarade med att Kyrkornas världsråd är redo att möta fundamentalism och konservatism över alla samfundsgränserna, vilket knappast gynnar vår förhoppning om en dialog med de ortodoxa som inte längre håller på traditionell ortodox kyrkosyn.

Den grekisk-ortodoxe ärkebiskopen Christodoulos besök hos Påven Benediktus XVI i december där han (sic!) bad framför Påven Johannes Paulus grav med den nuvarande påven är ytterligare bevis på hur långt vi är ifrån varandra.

Avslutningsvis är Påven Benediktus XVI:s besök i Phanar hos den ekumeniske patriarken och gemensamma bön, samt välsignandet efter förebild från Rom ”urbi et orbi”[1] det avgörande beviset på hur långt vi är ifrån varandra. På 1960 talet skrev den Ryska utlandskyrkan, under den i evighet åminnelse värda Metropolit Philaret, encyklikor till världens ortodoxa och alla kloster på Athos avbröt gemenskapen med Kontantinopel när påven och den ekumeniske patriarken hade träffats. Idag har de flesta röster tystnat utom vår[2].

Inte mycket nytt under solen 2006! Se bilder nedan:

Den ekumeniske patriarken Bartholomeos av Konstantinopel kysser påven när han kommer till liturgi på helige Andreas dag i Phanar den 30 november 2006.

    Påven på biskopstronen i Phanar.

Gemensam välsignelse från balkong i Phanar efter liturgin den 30 november Helige aposteln Andreas dag Skall detta förstås som en välsignelse "urbi et orbi" ?

Påven och den ekumeniske patriarken utför åter en gemensam välsignelse trots att den Ortodoxa kyrkans kanones uttryckligen förbjuder bön med icke-ortodoxa.

   Den ekumeniske patriarken deltar och välsignar tillsammans med påven  "skarorna" i den romersk-katolska kyrkan i Istanbul (Konstantinopel) 1 december 2006.

    Är det då bättre i Moskva? Här syns Patriark Alexis tillsammans i gudstjänst med romersk-katolska sändebud år 2004.

* * *

Hieromonk Seraphim (Rose), The Royal Path, The Orthodox Word, Sept.-Oct., 1976