KYRKONYHETER
1/2002
Ny
munk och klosterboende i Grekland från Sverige
Den
första januari 2002 (nya stilen) vigdes novis Thomas Benjamin från Salem,
Stockholm, till munk i Heliga Kyprianos och Justinas kloster i Fili, Grekland,
och har tilldelats namnet Fader Theocharis, vilket på grekiska betyder ”Guds
nåd”.
Hans
biologiska far mottogs till den Ortodoxa kyrkan genom krismering under ett besök
till klostret under påsken 2002 och antog namnet Kyprianos. Under tidig höst
innevarande år så har även han åkt till Fili för att pröva på
klosterboende.
Biskop
Cozma insomnad
Biskop
Cozma, som var en pensionerad medlem av vår systerkyrka i Rumäniens heliga
synod, insomnade i Herren strax före Stora fastans begynnelse 2002. Han
begravdes av Metropolit Vlasios, ordförande i den Heliga synoden för den Sanna
(gammalkalendariska) Rumänsk-ortodoxa kyrkan, i närvaro av samtliga biskopar
från synoden. Hans kloster blir nu ett annex till Metropolit Vlasios kloster i
Slatioara. Vi önskar honom: Evig åminnelse!
Metropolit
Giovanni av Sardinien insomnad
Lördagen
den 14 augusti (gamla stilen) insomnade Metropolit Giovanni av Sardinien och
begravdes veckan därefter av Biskop Michael av Nora, Biskop Chrysostomos
av Sydney and New South Wales och, representerande Metropolit Kyprianos, Biskop
Ambrosios av Methoni.
Hans
eminens Metropolit Giovanni föddes i San Antioch på Sardinien 1917. Han blev
munk i den Romersk-katolska kyrkan vid unga år och fullgjorde som sådan sin
teologiska träning. Efter ett möte med den Helige Johannes (Maximovitch) av
Shanghai och San Francisco i Europa konverterade han till den Ortodoxa kyrkan.
Han blev så småningom prästvigd av Moskvapatriarkatet för tjänst i Italien,
men kom att fara mycket illa av det ekumeniska konkordat som Moskvapatriarkatet
ingick med den Romersk-katolska kyrkan som ledde till att Moskva drog tillbaka
all missionsaktivitet i Italien. Detta ledde i sin tur till stor förvirring
bland konvertiter i landet. Så småningom fann hans eminens tillflyktsort till
den gammalkalendariska Grekisk-ortodoxa kyrkan och förblev trogen vid
Metropolit Kyprianos kyrkosyn, trots att många gammalkalendariker ville locka
över honom till de extremas sida och förklara alla nykalendariker vara utan nåd.
1982 konsekrerades hans eminens till biskop och som ett erkännande av hans
betydelse för den gammalkalendariska kyrkan fick han behålla sin titel som
”metropolit” trots att man beslutade att anta den gamla praxisen, som våra
systerkyrkor följer, att endast förläna den titeln till en synods ordförande.
Vi
önskar honom: Evig åminnelse!
Fortsatt
oro inom Ryska utlandskyrkan
Som
vi tidigare berättat om i Ortodoxt kyrkoliv begärde Metropolit Vitalij att få
bli pensionerad som förste-hierark och ordförande i den Heliga synoden för
den Ryska utlandskyrkan vid deras biskopsmöte 27 juni/10 juli 2001. Vid
biskopsmötet den 11/24 oktober 2001 valdes så Ärkebiskop Lavr (Laurus) av
Syrakusa och Treenighetens kloster (Jordanville) till Metropolit Vitalijs
efterträdare. Under november månad 2001 skickade så Metropolit Lavr ett
personligt brev, tillsammans med de encyklikor som skrivits efter valet av ny
metropolit, till vår synods överhuvud, Metropolit Kyprianos, där han
understryker att den Ryska utlandskyrkan på intet sätt har förändrat sin
inriktning och bekännelse när det gäller förhållandet till sin moderkyrka,
Moskvaptriarkatet, till skillnad från vad vissa påstår. Det man har haft
intension att göra har varit och är att klargöra de problem och frågor som
separerat och alltjämt separerar synoden från Moskvapatriarkatet. Vidare
beklagar Metropolit Lavr den djupt tragiska händelseutvecklingen efter oktober
synoden där en grupp ecklessiologiskt extremistiska och fanatiska personer
kommit att utnyttja den numera pensionerade och åldrige Metropolit Vitalij
(fyllda 92!) för sina egna schismatiska syften. Agerandet har till och med gått
så långt att de bildat en egen ”synod” av biskopar och okanoniskt
konsekrerat nya hierarker, under förevändning att de med denna akt skulle ”rädda”
den Ryska utlandskyrkan från en katastrof, och fördömt den kanoniskt valda
Metropolit Lavr.
De två senaste åren
har den Ryska utlandskyrkan, ur vår synods synvinkel, tagit några
problematiska beslut som behöver belysas ytterligare utifrån ett konsekvent
observerande av de ecklesiologiska principer som borde styra relationer mellan
dem som emotsätter sig innovationer inom den Ortodoxa kyrkan. Det har också
funnits en del pastorala problem (t.ex. i det västeuropeiska stiftet) som borde
hanteras och korrigeras. Vår oro inför dessa frågor, vilka intensifierades
efter Ryska utlandskyrkans biskopsmöte i oktober 2000, har vår synod meddelat
i ett längre officiellt brev till dem. Vi tror därför nu att det är Guds försyn
som har givit den Ryska utlandskyrkan en förste-hierark som har de andliga
kvalitéerna som är nödvändiga i denna svåra situation , så att han kan föra
sitt skepp, kyrkan, till en trygg hamn och därmed bli en värdig efterträdare
till hans stora och heliga företrädare.