hem > nyheter

KYRKONYHETER 2006

Fader Anders förlänad rätten att bära guldkors

Före den Gudomliga liturgin på julnatten 25 dec 2005/7 jag 2006 förlänades Fader Anders Åkerström av Biskop Johannes av Makarioupolis rätten att bära juvelbeprytt guldkors för hans snart 11 åriga gärning som präst i vårt svenska exarkat. Fader Anders betjänar varannan söndag Heliga Konstantin och Helena ortodoxa församling i Stockholm och är även ansvarig för alla gudstjänster i Heliga Philothei ortodoxa kloster och församlingen i Uppsala. I Uppsala arrangeras 3 gudstjänster i veckan. Fader Anders har tidigare varit ”stavrofor”, dvs. innehaft rätten att bära ”vanligt” kors. Han förlänades rätten att bära kors av Ärkebiskop Chrysostomos av Etna (USA) efter att ha tjänat sina 40 första dagar som präst med daglig Gudomlig liturgi i nunneklostret St. Elizabeth the Grand Duchess of Russia i Etna och fick bära sitt kors för första gången 1995 då han koncelebrerade med – i salig åminnelse - Ärkebiskop Anthony av San Francisco och Västra Amerika (Ryska utlandskyrkan) på ettårsdagen av glorifieringen av den Helige Johannes av Shanghai och San Francisco i katedralen ”Guds Moder - Alla sörjandes glädje” där den helige Johannes oförmultnade reliker vilar.

Hans Nåd Biskop Pachomies av Vrancea (Rumänien) avsomnande

Den 11/24 maj 2006 avsomnade, efter en kort tids sjukdom, Biskop Pachomie av Vrancea (i världen Ioan Morar) vid en ålder av sjuttio år. Han föddes år 1936 i Transsylvanien. Vid femton års ålder gick han i kloster i Râmeţ, under ledning av Abbot Evloghie, som nyligen anlänt från Heliga Berget, Athos. När hela brödraskapet, år 1954, bestämde sig för att återvänd till den gamla kalendern, så stödde han detta beslut, och förblev det trogen, allt det han skulle komma att genomlida till trots. Munkarna fördrevs från klostret av den nykalendariska rumänska kyrkan och ersattes av nunnor.

Fader Pachomie vigdes under 1955 till diakon av Biskop Galaction (Cordun), och fängslades kort därefter på grund av sin trohet mot den gammalkalendariska rumänska kyrkan. Han spärrades in totalt tre gånger och avtjänade mer än fem år i några av Rumäniens värsta fängelser och läger — särskilt Donau kanalens dödsläger—, vilka han lyckligtvis överlevde, då han var extremt fysiskt stark.

Abbot Evloghie, som vigdes till biskop 1955, avtjänade totalt fjorton år i fängelse, medan de andra munkarna från Râmeţ, under hotet av förföljelse, alla återvände till det nykalendariska rumänska patriarkatet. Efter det att han slutligen frigetts 1963 begav sig Fader Pachomie till Cucova, där ett gammalkalendariskt kloster tidigare existerat, som tvingats stänga år 1935. Fem personer mötte martyrdöden under denna med våld framtvingade stängning.

Här, på denna heliga plats, lyckades Fader Pachomie, under otroliga uppoffringar och ställd inför ständiga förföljelser, att återupprätta ett monastiskt brödraskap. Klostret var litet, trångt och extremt fattigt men lyckades överleva, trots att det stod inför ett konstant hot om rivning, ända fram till den kommunistiska regimens fall i december 1989. Först därefter blev det möjligt att fullständigt bygga om klostret och uppföra en rymlig kyrka, trapeza (matsal), celler, ett klocktorn, gästutrymmen o.s.v.

Fader Pachomie konsekrerades till Biskop 1992, till stor glädje för hela den gammalkalendariska kyrkan i Rumänien. Till sin karaktär var han ett föredöme i monastisk blygsamhet, ödmjukhet, vänlighet och hårt arbete. Hans allomfattande kärlek gjorde honom till andlig fader för ett stort antal troende i hans område, där han förutom klostret i Cucova grundade två exemplariska nunnekloster. Sin mildhet till trots var Hans Nåd en klippa av trohet gentemot den kamp han hade företagit sig.

Under stora fastan i år blev Hans Nåd allvarligt sjuk, och diagnosticerades med obotlig lever cancer. Han blev ständigt allt svagare och insomnade i Herren, på onsdagens afton den 11 maj (gamla stilen), efter att ha förberett sig på ortodoxt vis. Hans begravning ägde rum följande söndag, som var hans namnsdag.

Hela den rumänska gammalkalendariska kyrkans hierarki deltog i Hans Nåds begravning och tjänstgjorde tillsammans med ett femtontal präster och tio diakoner. Under hela gudstjänsten, som började kl. sex på morgonen och avslutades efter kl. ett på eftermiddagen, och firades under en baldakin på klostergården, så venererade tusentals människor hans kropp, som begravdes i en särskilt förberedd grav i katedralen han själv byggt. Hans verk kommer nu att föras vidare av hans två assistenter, Biskoparna Teodosie och Antonie, även om hans föredöme i hängivenhet och uppoffringar i högsta grad kommer att saknas.

Metropolit Kyprianos (som av hälsoskäl inte kunde närvara) och vår biskopssynod representerades vid begravningsgudstjänsterna av Biskop Ambrosios av Methoni. Åminnelsegudstjänster för Hans Nåd firades i Grekland och i församlingarna tillhörande vår kyrkas amerikanska exarkat, där Biskop Pachomie var djupt vördad. Veşnica Pomenire! Evig Åminnelse!

Den Ryska utlandskyrkan och Moskavapatriarkatet återförenas Kristi himmelsfärd 2007

Den Ryska utlandskyrkans fjärde allmänna kyrkomöte i diaspora har den 6-14 maj 2006 varit samlat i San Francisco, med deltagande av ca 150 delegater (biskopar, präster och lekfolk) från alla världsdelar. Fredagen den 12 maj antog mötet med majoritet en resolution som rekommenderar ett återupprättande av de eukaristiska förbindelserna med Moskvapatriarkatet. Inom Moskvapatriarkatet har redan det allmänna biskopsmötet 2004 i princip godkänt en återförening på grundval av de dokument som utarbetats gemensamt av vardera sidans förhandlingsdelegationer. Biskopsmötet har också gett patriarkatets Synod fullmakt att fatta slutligt beslut i frågan.

Den Ryska utlandskyrkans resolution nämner dock särskilt ett problemområde nämligen Moskvapatriarkatets medlemskap i Kyrkornas Världsråd och hur detta försvårar en återförening utan att schismer inom den Ryska utlandskyrkan kommer att äga rum och med de kyrkor som den Ryska utlandskyrkan stått i eukaristisk gemenskap med nämligen vår synod, under Metropolit Kyprianos, och de gammalkalendariska kyrkorna i Rumänien och Bulgarien.

Att Moskvapatriarkatet inte avser att åhöra den Ryska utlandskyrkans oro och göra vad de önskar står klart i och med Metropolitan Kyrill av Smolensk uttalande under hösten 2006 om hur viktigt det är för Moskvapatriarkatet med medlemskap i Kyrkornas världsråd. Vidare står det klart att den Ryska Utlandskyrkan avser att återförena sig med Moskva utan att detta krav är uppfyllt i och med att man under 2006 först brutit den eukaristiska gemenskapen med oss under våren 2006 och sedan i hemlighet (utan att officiellt publicera detta på sin hemsida) under hösten 2006 gemenskapen med de gammalkalendariska kyrkorna i Rumänien och Bulgarien utan att till dem framföra motiv till sitt handlande.

De gammalkalendariska kyrkorna från Grekland, Rumänien och Bulgarien har därför i oktober 2006 skickat ett gemensamt brev till den Ryska utlandskyrkan. I detta står bl.a. att vi avser att bryta gemenskapen den dag de återförenar sig med Moskvapatriarkatet (Kristi himmelsfärd 2007). Dokumentet ”The Unity and Common Perspective of the Old Calendarist Orthodox Anti-Ecumenists of Greece, Romania, and Bulgaria” finns att läsa på grekiska, ryska och engelska på vår officiella hemsida på adressen http://www.synodinresistance.org/Theology_en/E3a3a009bKoineDelosis.pdf.

Den 11 december samlades åter den Ryska utlandskyrkan för synod och vid detta möte deklarerade först tre biskopar av de tio styrande biskoparna att man ej avsåg att acceptera återföreningen om inte t.ex. kravet på Moskvapatriarketets utträde ur Kyrkornas världsråd uppfylldes. Så småningom var det två biskopar som inte skrev på synodens beslut. Dessa heroiska biskopar är Biskop Daniel av Erie, ställföreträdande biskop för de gammaltroende samt Biskop Agafangel av Simferopol och Krim.

Vår åsikt är och förblir att en återförening med andra ortodoxa kyrkor först är möjlig då de dragit sig ur Kyrkornas världsråd och den ekumeniska rörelsen, samt åter bekänner ortodox kyrkosyn. Ett viktigt led är givetvis att den kanon som förbjuder en ortodox att delta i ekumeniska gudstjänster efterlevt. Dock kan vi inte notera någon förbättring i denna riktning under 2007.

För den grekisk-ortodoxa kyrkan har året som gått varit värre än vanligt:

Den grekisk-ortodoxe ärkebiskopen Christodoulos av Aten besökte Kyrkornas världsråds kontor i Genève i slutet av maj 2006. Han inledde sitt besök med att uttrycka att han fått ”nya perspektiv på den ekumeniska rörelsen.” och framhöll vidare att arbetet mot fundamentalism (kanske åsyftandes gammalkalendariker) inte ser några samfundsgränser. Generalsekreteraren svarade med att Kyrkornas världsråd är redo att möta fundamentalism och konservatism över alla samfundsgränserna, vilket knappast gynnar vår förhoppning om en dialog med de ortodoxa som inte längre håller på traditionell ortodox kyrkosyn.

Den grekisk-ortodoxe ärkebiskopen Christodoulos besök hos Påven Benediktus XVI i december där han (sic!) bad framför Påven Johannes Paulus grav med den nuvarande påven är ytterligare bevis på hur långt vi är ifrån varandra.

Avslutningsvis är Påven Benediktus XVI:s besök i Phanar hos den ekumeniske patriarken och gemensamma bön, samt välsignandet efter förebild från Rom ”urbi et orbi”[1] det avgörande beviset på hur långt vi är ifrån varandra. På 1960 talet skrev den Ryska utlandskyrkan, under den i evighet åminnelse värda Metropolit Philaret, encyklikor till världens ortodoxa och alla kloster på Athos avbröt gemenskapen med Kontantinopel när påven och den ekumeniske patriarken hade träffats. Idag har de flesta röster tystnat utom vår[2].

Se gärna bilder från "det ekumeniska" året under denna länk.

Den Sanna (gammalkalendariska) grekisk-ortodoxa kyrkans årliga synod

Tisdagen den 17 oktober 2006 höll den Sanna (gammalkalendariska) grekisk-ortodoxa kyrkans sin 33:e årliga synod under ledning av Metropolit Kyprianos av Oropos och Fili. Närvarande var två biskopar från Grekland, två från USA, två från Italien, en från Australien och en från Sverige (vår biskop Johannes). Frånvarande var biskopen från Syd Ossetien p.g.a. dålig hälsa. Fyra punkter togs upp:

1.  Synoden godkände avsättandet av Biskop Symeon av Lakedaimonia, f.d. exark av Österrike från synoden och den Sanna (gammalkalendariska) grekisk-ortodoxa kyrkan.

2.  Synoden godkände att Metropolit Kyprianos skrev under det gemensamma domumentet “The Unity and Common Perspective of the Old Calendarist Orthodox Anti-Ecumenists of Greece, Romania, and Bulgaria.” skrivet ihop med våra systerkyrkor i Rumänien och Bulgarien som svar på den Ryska utlandskyrkans återförening med Moskvapatriarkatet.

3.  Synoden avslog enhälligt en begäran att få upptas i vår synod från Biskop Mark (né Ruggiero Spallone) av Genoa, Italien, f.d. medlem av den s.k. “Autonomous Metropolis of Western Europe and America” under Metropolit Evlogios av Milano. Det slogs fast att synoden kan uppta biskopar som ber att upptas i enlighet med kanonisk ordning. Eftersom Metropolit Evlogios jurisdiktion inte uppfyller kriterierna för en godkänd kyrka kan nu detta inte ske. Biskop Mark vigdes ursprungligen till biskop i Stockholm i Skeppsholmskyrkan den 18 maj 1997 av Metropolit Evlogios av Milano tillsammans med Metropolit Michael av Paris.

4.  Biskop Ambrosios redogjorde för sina missionsresor, perioden oktober 2005 till oktober 2006, till Kongo, Georgien, Syd Ossetien, Rumänien, Österrike, Kenya, Uganda, Demokratiska republiken Kongo (f.d. Zaire) vilket kostat synoden €49,970.

Helgonförklaring i vår bulgariska systerkyrka

Midpingst, 4/17 maj 2006 glorifierade den Sanna (gammalkalendariska) bulgarisk-ortodoxa kyrkan under Biskop Photii de nya martyrerna av Batak. Representerande vår synod gjorde bl.a. prästerskap från vårt amerikanska exarkat, som överlämnade en ikon målad av Moder Justina (Biskop Johannes dotter som är nunna i Kalifornien). Denna ikon kom sedan att vara den ”officiella” ikonen vid glorifieringsliturgin.

Martyrerna av Batak kom att bli offer för den värsta religiösa förföljelsen av kristna under 1800-talet. Mer än 5000 ortodoxt kristna mördades 1876 för sin tro i byn Batak i nuvarande Bulgarien under det ottomanska riket av muslimska extremister.