hem > nyheter

Under den ekumeniske patriarkens Bartolomeos besök till Australien i nov. 96 arrangerades en demonstration mot patriarkatets ekumeniska iver, där mer än 70.000 greker deltog. En stor grupp "gammalkalendariker" tog aktiv del i protestaktionen.

Den ekumeniske patriarken förvägrade under 1996 visum för den serbiske biskopen Artemije av Rashko- Prizren, andligt barn till d.Hl. Justinos Popovich, att besöka det Heliga Berget Athos. Biskop Artemije är en välkänd kritiker av ekumenismen och därför förvägrades han visum. I avslaget från Konstantinopel anklagas Biskop Artemije för citat "samröre och kommunion med prästen Kyprianos...som kallar sig själv biskop av Oropos och Fili" (dvs. vår metropolit!!!). I sitt försvar till sin egen synod skriver Biskop Artemije om det paradoxala i den ortodoxa världen idag: "Jag vet, Ers Helighet, att vare sig vår synod eller någon annan i dagens värld har möjlighet eller är redo till att upprätthålla heliga kanones och traditionell kyrkoordning och att anklaga dem som är värdiga anklagelse (många tyvärr i vår Serbisk-ortodoxa kyrka). Men å andra sidan, så är både vår synod och andra redo att anklaga och döma dem som håller heliga kanones och den ortodoxa kyrkans traditioner och som höjer sin röst till försvar för ortodox tro, identifierande dem som redan har passerat de gränser våra fäder dragit upp på ett broderligt sätt (och försvarande sig med fakta)". Med "fakta" åsyftar han de videofilmer vår metropolit låtit göra om ekumenismens heresi som distrubierats runt hela världen. Biskop Artemije avslutar med att identifiera ortodoxins största fiende idag: "Här vill jag åter bära vittnesbörd: Det finns INGEN i världen idag som förstört det ekumeniska patriarkatets rykte såsom Patriarken Bartolomeos SJÄLV, tillsammans med medlemmarna ur sin egen hierarki, genom sina ekumeniska aktiviteter och uttalanden, som är välkända över hela världen."

Det är märkliga tider vi lever i. Heretiker och anhängare till andra religioner får visum till Athos av det ekumeniska patriarkatet, men trosbröder till munkarna på det Heliga Berget får inte åka dit.

Den Georgisk-ortodoxa autokefala (självständiga) kyrkan i den f.d. sovjetiska republiken Georgien har beslutat lämna två större ekumeniska organisationer -Kyrkornas världsråd och Europeiska kyrkors konferens.

Beslutet togs vid ett extramöte av kyrkans synod den 20 maj i år efter starka påtryckningar från Georgiens ledande kloster. Det plötsliga beslutet kom som en fullständig överaskning för alla parter.

Den Georgisk-ortodoxa kyrkan gick med i kyrkornas världsråd 1962. Dess ledare Katholikos-patriark Illia II är en av den ekumeniska rörelsens mest meriterande personer och var själv en av Kyrkornas världsråds presidenter från 1979-83.

Synodens extramöte ägde rum som ett svar på ett öppet brev till Patriark Illia från Arkimandrit Georgi, abbot vid det inflytelserika Shio-Mgvina klostret, tidigare under maj månad, där han hotade med att avbryta "kommunionen med Katholikos-patriark Illia II pga. hans ekumeniska heresi" på samma sätt som vi gammalkalendariker redan gjort med vår moderkyrka. Arkimandrit Georgi stöddes av abbotar från andra ledande kloster i landet och den 19 maj samlades en grupp församlingspräster och framställde samma hot om schism om inte Katholikos-patriarken omedelbart avbröt sina heretiska aktiviteter. Patriark Illia mötte då prästerskapet i hopp om att blidka till försoning, men utan att lyckas. För att rädda sin kyrka sammankallade så patriarken en extrasynod för att gå med på kraven. Vid samma synod suspenderade patriarken tyvärr, utan direkt kanoniska skäl, alla präster som deltagit i protesten mot honom och ekumenismens heresi, inkluderat Arkimandrit Georgi.

I november 1994 skrev Biskop Artemije av Raska och Prizren en skrift adresserad till den Serbisk-ortodoxa kyrkans synod av biskopar förklarande relationen mellan den serbiska kyrkan och Kyrkornas världsråd med kravet att den serbiska kyrkan skulle dra sig ur den ekumeniska rörelsen.

Efter Biskop Artemijes skrift utsåg synoden en kommission att undersöka saken. Då kommisionen inte kom fram till något ställningstagande på två år skrev mer än 280 präster, munkar och nunnor en begäran till synoden att komissionen skulle komma fram till en ortodox slutsats och tar Jerusalems patriarkat och vår systerkyrka, den Ryska utlandskyrkan, som exempel på kyrkor som gått rätt väg och bannlyst, anathemiserat, ekumenismen.

Komissionen under ledning av Metropoliten Amfilohije av Montenegro, har nu slutligen kommit fram till ett ställningstagande, där man föreslår att den Serbisk-ortodoxa kyrkan drar tillbaka sitt medlemskap i Kyrkornas världsråd. Dokumentet lästes och accepterades under det senaste synodmötet i Belgrad från 23 maj-4 juni 1997. Synoden fastslår så följande agenda: "Synoden...beslutar att påtala sin attityd gentimot den ekumeniska rörelsen, dess fortsatta deltagande i Kyrkornas världsråd och andra ekumeniska organisationer, till det Ekumeniska patriarkatet och andra ortodoxa systerkyrkor, och be om att en pan-ortodox konferans skall sammankallas kring denna fråga". Fader Sava från Decaniklostret, Serbien, kommenterar så den fortsatta utvecklingen på följande sätt: "Kommer den Serbiska hierarkin att våga riskera det georgiska scenariot återupprepat? Det är svårt att ge svar ännu. Men ett är säkert, och det är att de ortodoxt kristna i Serbien inte längre tänker tolerera ekumenismens heresi. D. Hl. Savas kyrka kommer att fortsätta att växa i de Heliga fädernas och de Heliga synodernas anda endera med alla sina biskopar eller utan några av dem".

Den Ryska utlandskyrkan hade officiellt blivit informerade av representanter för Patriarkatet av Jerusalem att Patriark Alexis II från Moskvapatriarkatet under sitt besök till det Heliga Landet maj-juni 97 ville besöka den Hl. Maria Magdalena kyrkan i Getsemane (ett kloster under den Ryska utlandskyrkans jurisdiktion). Efter diskussion beslutade den Heliga Synoden att Patriarken skulle visas gästvänlighet.

Under Patriarkens besök i Jerusalem fick nunnorna vid Kristi himmelsfärdskloster vid Olivberget indirekt reda på att Patriarken ämnade besöka deras kloster samt den Heliga Treenighetens kloster i Mamre, Hebron, utan att någon officiell framställan gjorts. På pingstdagen stod så Patriarken utanför Olivbergets kloster och möttes av Abbedissan Juliana som förklarade att hon inte hade någon välsignelse att öppna klostret för honom.

Då man misstänkte att Patriarken skulle försöka att tränga sig in i Hebron också begav sig Biskop Varnava, Arkimandrit Bartholomeos, herde för den Ryska missionen, och Abedissan Juliana dit dagen efter. I klostret fanns endast den gamle munken Georgeos, som varit i klostret i 40 år och en ung novis. Så kom Patriarken med 28 bilar, 3 bussar, 5 jeepar, 50 soldater och 140 andra. Kyrkan hade tidigare låsts och nyckeln hade forslats till klostret vid Olivberget, då man förutsett problem. När Patriarken trängt sig in på klosterområdet krävde soldaterna att Moder Juliana lämnade ifrån sig nyckeln till kyrkan. Hon förklarade då noggrant att det inte fanns någon nyckel. Men då soldaterna vägrade tro på hennes förklaring så beslutade de att med våld bryta upp de tunga kyrkportarna. Sedan skickade soldaterna i ekumenikens anda upp muslimer att ringa i kyrkklockorna för att välkomna Patriarken i kyrkan! Moskvapatriarkatet sedan någon slags gudstjänst i kyrkan.

Denna provokation fick sedan sin fullbordan den 5 juli (nya stilen) då poliser körde in på klosterområdet och krävde att alla boende i klostret skulle lämna området inom 24 timmar. Efter Patriarkens påtvingade besök hade säkerhetsstyrkor från den palestinensiska autonomin besökt klostret dagligen. Vid detta tillfälle var den Ryska missionens herde Arkimandrit Bartholomeos och Moder Juliana ute för att handla mat, men hann återvända före den grymma avslutningen. Polisen kom tillsammans med representanter från Moskvapatriarkatet, herden för deras mission Arkimandrit Gourry och några nunnor från Gormemskyklostret tillsammans med en representant från det ryska konsulatet. Den palestinska polisens operation var enkel och grym. Först bröt man upp den låsta dörren till munkarnas celler och munkarna gavs order om att samla ihop sina tillhörigheter och lämna området. Då munkarna och nunnorna vägrade at göra det forslade polisen bort dem med våld, drog ut dem i sina fötter och slog dem med batonger. Abedissan Juliana drogs av kvinnliga poliser och hennes huvud fick några kraftiga slag då hon drogs nedför en stentrappa och var tvungen att föras till sjukhus. Nunnan Natalie slogs i magen av en kvinnlig polis som assisterades av en manlig polis som slog hennes huvud mot en vägg. Munken Anempodist och novisen Vladislav slogs i handbojor. Vladislav kastades också till marken och sparkades. Alla munkarna forslades bort utom Fader Georgeos, som var för sjuk. När operationen var över överlämnades klostret till den "nye" abotten Igumen Gourry. Polisen som utförde detta dåd påstod att de hade skriftliga instruktioner från Yasser Arafat, men ingen av dem kunde visa detta dokument.

På så sätt överlämnades alltså klosteret som en "gåva" från Yasser Arafat till sina f.d. sovjetiska allierade. På så sätt avslöjas Moskvapatriarkatets sanna ledarskap, på vilkas order våld släppts lös mot försvarslösa munkar och nunnor, och kloster som aldrig tillhört dem konfiskerats. På vår Metropolit Kyprianos begäran har vårt exarkat skickat en protest till PLO´s representationskontor i Stockholm över den olagliga konfiskationen.

Prins Charles av Wales, son till drottning Elizabeth av England, har enligt Times, givit ett stort finansiellt stöd till den nya katedralen som den Ryska utlandskyrkan håller på att bygga i Chiswick, London. Den engelska monarkin har som bekant många historiska band till den Ortodoxa kyrkan. Hertigen av Edinburgh, drottning Elizabeths make, är son till prins Andreas av Grekland. Hans mor, själv prinsessa, dog som ortodox nunna i Grekland. Den sista Tsaritsan Alexandra och storfurstinnan Elizabeth, båda venererade som martyrer i den Ortodoxa kyrkan, var barnbarn till drottning Victoria av England.