Ny licentiatsexamen utdelad av C.T.O.S.

Under sommaren 1998 utdelade Center of Traditionalist Orthodox Studies (C.T.O.S.) vid St. Gregory Palamas klostret, Californien, licentiatstitel till Mr. Patrick Barnes, en lekman tillhörande vår systerkyrka den Ryska utlandskyrkan i Seattle (USA), efter det att han försvarat avhandlingen "On the Status of the Heterodox Christians". Mr. Barnes är mest känd för sin hemsida på internet www.orthodoxinfo.com, som bl.a. presenterar artiklar från vår synod. Hemsidan är oss veterligen den särklass mest innehållsrika om den Ortodoxa kyrkan på internet.

Ny präst i vårt amerikanska exarkat och festdagen i Fili.

Med välsignelse av vår Metropolit Kyprianos vigdes under sommaren Dr. Benedict Markley från Medina Ohio (USA) till subdiakon. Vid tiden för vårt kloster i Filis festdag i oktober vigdes Fader Benedict till diakon. Festdagen, som som vanligt besöktes av tusentals troende och firades under stor högtidlighet besöktes i år av vår församlingsbo Theodora Skog. Tyvärr kunde inga av våra prästen delta i år. I november vigdes så Fader Benedict i sitt nybyggda kapell i Medina, helgat till den Helige Johannes (Maximovitch), Ärkebiskop av Shanghai och San Francisco, till präst. Fader Benedict är 60 år och konvertit till den Ortodoxa kyrkan. Han har tidigare varit presbyteriansk pastor. Vi önskar honom: AXIOS!

Evig åminnelse

I juni 1998 insomnade två abbedissor till våra kloster i Grekland i Herren: Moder Kallinike, abbedissa vid klostret Gudaföderskans bebådelse Sykaminon (Skala Oropou) som en gång grundats av den athonitiske staretsen Hilarion, och Moder Bryenne, abbedissa vid klostret Guds Moder av Myrtenträdet.

Ny katedral i Bulgarien

Vår systerkyrka, den Sanna (gammalkalendariska) Bulgarisk-ortodoxa kyrkan, under ledning av Biskop Photii, kommer att konsekrera en nybyggd katedral i Bulgariens huvudstad, Sofia, i början på nästa år, 1999. Katedralen, som alltså snart står färdig, är tillägnad Gudaföderskans insomnande.

Vår systerkyrka har sina andliga rötter från dels Ärkebiskop Serafim (Sobolev), en rysk biskop som insomnade i Herren på 1950-talet, och dels från vår synod av biskopar, som har vigt präster åt dem. Ärkebiskop Serafim kom till Bulgarien efter den ryska revolutionen och förenade sig med den Ryska Utlandskyrkans synod av biskopar. På grund av politiska omständigheter bakom järnridån i det kommunistiska Bulgarien så var det omöjligt för honom att hålla kontakt med sina medbiskopar, utan han tvingades så småningom tillbaka till det Ryska patriarkatet. Han ändrade dock aldrig sin uppfattning när det gällde de faror som närmade sig den Ortodoxa kyrkan, utan varnade oavbrutet för vad den nya kalendern och ekumenismen kunde föra med sig. När sedan den Bulgarisk-ortodoxa kyrkan övergick till den nya kalendern 1968 mindes Ärkebiskop Serafims andliga barn hans varningar och vägrade att anta reformen. Flera lärare vid den teologiska fakulteten och andra präster som följde hans råd avskedades och fick förbud att fira gudstjänst. Ett av de stora nunneklostren "Under Gudaföderskans beskydd" uteslöts ur patriarkatet och dess huvudkyrka, tillägnad den Hl. Lukas, konfiskerades. Redan från början stöddes och uppmuntrades gammalkalendarikerna av den Välsignade Arkimandriten Justin (Popovich) från den Serbisk-ortodoxa kyrkan. 1981 besökte nästan hela vår synod av biskopar den bulgariska systerkyrkan. Efter den splittring som ägde rum inom vår kyrka, rörande nykalendarikernas status, så var våra bulgariska bröder hela tiden lojala mot vår synod. Så småningom beslöt så vår synod att i hemlighet viga präster till våra bulgariska bröder. Biskop Photii vigdes till präst 1988, något som inte ens hans föräldrar visste något om. När sedan den kommunistiska regimen föll så skedde ingen förändring inom det Bulgariska patriarkatet, vilket gammalkalendarikerna, som nu kunde komma upp ur katakomberna, hade hoppats på. Istället blev det en schism som resulterade i två rivaliserande patriarker, som först under hösten 1998 har upphört genom påtryckningar från den ekumeniske patriarken och ett s.k. pan-ortodoxt möte i Sofia. När så ingen föänding kom till stånd vände sig gammalkalendarikerna till vår synod och bad oss att upphöja prästmunken Photii (Siromahov) till biskop. Detta skedde så småningom den 4/17 januari 1993 i de Heliga Kyprianos och Justina kloster, Fili, Grekland av två biskopar från vår synod och en från vår rumänska systerkyrka.

Uganda missionen

Underjuli 1998 reste Metropolit Kyprianos’ assistent Biskop Ambosios av Methoni till vår mission i Uganda. Vår mission leds av Fader Joachim Kiyamba, som är både präst och läkare. Han har byggt upp en läkarstation och byggt upp ett stort antal församlingsskolor.

En liten grupp gammalkalendariker förenar sig med det Ekumeniska patriarkatet

Två gammalkalendariska biskopar i USA, Metropolit Paisios och Biskop Vinkentios, tillhörande en annan gammalkalendarisk synod av biskopar än våran, som officiellt anser att alla nykalendariker har förlorat Guds nåd, har övergått till det Ekumeniska patriarkatet (som de alltså före övergången inte ansåg bära på Guds nåd!). Den Ekumeniske patriarken, Bartholomeos av Konstantinopel har vid övergången omvigt dem till biskopar, trots att det Ekumeniska patriarkatet koncelebrerade med den Ryska Utlandskyrkan, varifrån gammalkalendariker fått sina biskopar fram till 1960, då vår systerkyrka började kritisera det Ekumeniska patriarkatet för brytande mot kanon och kompromissande med ortodox tro. Det ekumeniska patriarkatets skamliga beteende får Gud själv döma. I den 68:e Apostoliska kanon läser vi: "Om någon biskop, präst eller diakon accepterar en andra vigning från någon, låt honom och den som vigde honom vara avsatt. Detta gäller så länge som man kan försäkra sig om att hans vigning inte blev förrättad av heretiker. De som blivit döpta eller vigda av en sådan person kan med säkerhet vare sig vara en troende kristen eller en ämbetsbärare".

Svar på ytterligare schism

Vi rapporterade i nr 1-2 1997 om att ett möte hade hållits i Aleppo, Syrien, sponsrat av Kyrkornas Världsråd och Mellanösterns kyrkoråd, som hade arbetat fram ett förslag till ett gemensamt firande av påsken för alla s.k. "kristna" kyrkor att gälla fr.o.m. år 2002. Detta förslag har nu sänts ut till alla samfund i Kyrkornas Världsråd för respons och ett svar har nu kommit. Den nordamerikanska katolsk-ortodoxa teologiska gruppen träffades för en konsultation i Washington under oktober månad och har nu antagit ett dokument där man anser att Aleppo-förslaget är bra. Om fler ortodoxa kyrkor skulle svara på samma sätt så innebär detta att vi därmed är på väg att cementera och fördjupa den schism som idag existerar mellan gammalkalendariker och nykalendariker. Idag firar alla ortodoxa kyrkor utom den Finsk-ortodoxa och den Estnisk-ortodoxa påsken enligt Niceamötets Paschalion. Om Aleppo mötets förslag skulle antas innebär det att majoriteten ortodoxa jurisdiktioner inte längre firar påsken på samma tid som vi.

50 års jubileum vid Heliga Treenighetens seminarium

Vår systerkyrka, den Ryska Utlandskyrkans, teologiska seminarium vid Heliga Treenighetens kloster i Jordanville, New York (USA) har firat sitt 50 års jubileum. 11 biskopar kom samman till denna stora högtid. Från vår synod deltog vårt amerikanska patriarkat med Ärkebiskop Chrysostomos av Etna och Biskop Auxentios av Photiki. Från vår systerkyrka i Bulgarien deltog Biskop Photii, som hade översatt och komponerat gudstjänsttexterna till kyrkoslaviska för högtiden. För första gången firades nämligen gudstjänst på kyrkoslaviska till den Hl. Maxim Sandovich.

Thessalonikemötet och ekumeniken

I april 1998 samlades representanter för Ortodoxa kyrkor som deltar i den ekumeniska rörelsen i Thessaloniki, Grekland, för att diskutera sitt deltagande i den och rent konkret hur ett deltagande skall se ut vid Kyrkornas Världsråds 8:e Generalkonferens i Harare, Zimbabwe i december 1998. Mötet hölls på inbjudan av Patriark Bartholomeos av Konstantinopel efter påtryckningar från Moskvapatriarkatet och den Serbisk-ortodoxa kyrkan samt i ljuset av det faktum att den Georgisk-ortodoxa kyrkan begärt sitt utträde och att den Bulgarisk-ortodoxa kyrkan annonserat sitt utträde ur Kyrkornas Världsråd. Under mötet föreslog Moskvapatriarkatet att endast observatörer skulle sändas och inte någon delegation. Efter en lång diskussion enades man om en kompromiss, nämligen att varje lokal ortodox kyrka skulle sända delegater, men att dessa inte skulle delta i mötets arbete utan endast vittna om de ortodoxas bekymmer för Kyrkornas Världsråd och deras krav på en omorganisation. Mötet antog en kommuniké angående detta där vi också läser:

I den avslutande delen av kommunikén så anmodas alla ortodoxa kyrkor att sända delegater till den 8:e Generalkonferensen "med uppgift att uttrycka sina farhågor enligt följande":

Man behöver inte vara någon expert på kyrkopolitik för att inse att kommunikén bär djupa spår av inkonsekvens. Det är tydligt att slutet av kommunikén, som anmodar de Ortodoxa kyrkorna att sända delegater till Harare utan att delta i gemensamma böner, gudstjänster och andra religiösa ceremonier eller delta i omröstningar, vilket är precis vad man gjort tidigare och den Ortodoxa kyrkans kanones förbjuder, inte följer huvuddelen av kommunikén, där deltagarna enhälligt förkastar grupper av "schismatiker" som kritiserar kyrkans ledarskap för ekumenism. Kommunikén påstår att dessa "schismatiker" använder "oriktigt material och missvisande information för att underbygga sin orättmätiga kritik". I en tidningsintervju delger en av deltagarna vid konferensen, Fader John Romanides, att man med "schismatiker" menar vår synod av biskopar, som han karakteriserar som en augustinsk kult ("augustinska femtekolonnare"), vad nu det kan innebära i detta sammanhang? Slutligen kommenterar kommunikén det påstådda syftet med "schismatikernas" kritik. Enligt kommunikén så skulle den vara fabricerad i ett försök att skapa "söndring och schism inom kyrkan", när det i själva verket är precis motsatsen. Det är de påstådda "extremisterna" eller "schismatikerna" som försöker beskydda den ortodoxa trons renhet, medan söndring och schism har skapats av dem som gett sig in i ekumeniken.

Hur kan man påstå att "den Ortodoxa kyrkans deltagande i den ekumeniska rörelsen alltid har grundat sig på ortodox tradition" annat än genom att förse de troende med "oriktigt material och missvisande information"? Inte bara förbjuder ortodox tradition, utan också kyrkans Heliga kanones, det mesta vad de ortodoxa deltagarna i den ekumeniska rörelsen har gett sitt tillstånd till och deltagit i, något som bevisligen kan bekräftas i både officiella dokument och videoinspelningar.

Påståendet att "utvecklingen hos några protestantiska medlemmar av Rådet…uppfattas som oacceptabla för de ortodoxa" är ju minst sagt naivt. Det är tydligen tänkt att man skall få intrycket av att denna utveckling helt nyligen tagit de ortodoxa deltagarna "på sängen", när det i själva verket är så att man mycket väl från början har vetat att man diskuterar med samfund som lämnat den Ortodoxa kyrkan för snart tusen år sedan p.g.a. trosfrågor.

Lika dumt är påståendet att" de ortodoxa varit tvungna att delta i diskussioner om frågor som var helt och hållet främmande för deras tradition" och att man p.g.a. sin minoritet inte kunnat påverka Kyrkornas Världsråds handlande och ethos. "Tvungna"? Av vem, vilka eller av vad? Tvungna p.g.a. av tortyr? Tvungna p.g.a. hot? Av rädsla för att bli kastade i den brinnande ugnen? Vår heliga tradition förser oss med ett oräkneligt antal exempel på hur ortodoxa reagerat när de konfronterats med sådant som varit "främmande för deras tradition". Sådana personer kallas för martyrer.

Som ett exempel på hur de ortodoxa som deltar i den ekumeniska rörelsen borde agera, även då de är i minoritet, kan deltagarna vid denna konferens i Thessaloniki ta ett av stadens helgon som exempel. Den Helige Gregorios Palamas, vilkens reliker vi kan venerera där, kämpade orädd i 23 år mot Barlaams och Akindynos heresier. Han tvekade inte ens då han ifrågasatte patrriarken av Konstantinopels auktoriet, Johannes XIV Kakelas. För detta fick han i fyra år sitta i en mörk fängelsehåla. Redan under sitt liv förhärligades han med storslagna under och påverkade tveklöst genom sitt handlande sin samtids ethos, trots sin minoritet.

Sammanfattningsvis kan man säga att Thessaloniki mötet innebär ett "steg bakåt" när det gäller de ortodoxa ekumenerna. En annan sak är också klar, detta "steg bakåt" är inte motiverat av ett förkastande av tidigare begångna fel, utan något som blev framtvingat p.g.a. rädsla av att förlora auktoritet och troende och att hamna i en situation som den Georgisk-ortodoxa kyrkans katholikos hamnade i, då en stor mängd kloster hotade med att bryta kommunion med honom om inte den georgiska kyrkan omedelbart utträdde ur Kyrkornas Världsråd. Så slutligen när de sedan talar om "en genomgripande omgestaltning av Kyrkornas Världsråd" och att detta skulle möjliggöra "ett fullgott ortodoxt deltagande", så undrar vi varför en sådan inte skulle vägledas utan Kyrkans Heliga kanones och tradition istället för "en blandad teologisk kommission"? Är det så att de inte annat än skenbart tagit ett "steg tillbaka"?

Ny helgonförklaring till sommaren 1999

Den 14/27 juni 1999 kommer vår systerkyrka den Sanna Rumänsk-ortodoxa kyrkan att glorifiera den avlidne Metropoliten Glicherie, en stor undergörare, asket och nutida Bekännare av den ortodoxa tron. Vi har tidigare i nummer 4/97 rapporterat om uppgrävandet av hans reliker vid Kristi Förklarings kloster, Slatiora. Vi är övertygade om att tiotusentals pilgrimer från jordens fyra hörn kommer att närvara. Vi hoppas även på svensk representation. För att ära honom vill vi visa några bilder från hans välsignade liv:

Metropolit Philarets kista öppnad

Den Ryska Utlandskyrkans tredje förste hierark, Metropolit Philarets (1964-85), kista öppnades i slutet av år 1998 av Ärkebiskop Laurus i närvaro av några munkar. Anledningen till öppnandet var att kistan skulle flyttas till en annan del av det Heliga Treenighetsklostret, Jordanville (New York USA). Vid öppnandet befanns hans kvarlevor helt intakta utan något som helst spår av förruttnelse. "Stor är Herren, vår Gud, i sina heliga!"