 |
|
|
hem > om att skapa ett ortodoxt medvetande
|
Andlig vägledning från öknens trädgårdar 17/30 januari 2011 Ett av våra helgon, som framlevde sitt liv i stillhet på det Heliga Berget, Athos, skrev följande om prästämbetets värdighet och nåden som ges till dessa, som bör stämma oss till eftertanke om hur vi närmar oss kyrkans herdar: "[Dessa] äger en stor inre nåd, att om människor kunde se hur stor denna nåden är skulle hela världen förundra sig. Men Herren har dolt detta för att Hans tjänare inte skall bli högmodiga, utan finna frälsningen genom ödmjukhet. En präst är en mycket viktig person, tjänare som han är vid Guds altare. Den som kränker honom, kränker den Helige Ande som bor inom honom. Om människor kunde se vilken härlighet en präst som förrättar liturgin omges av, skulle de falla ned till jorden av denna syn. Om prästen kunde se sig själv, se det himmelska ljus som han omges av under sin förrättning, skulle han börja leva i sträng askes för att inte på något sätt synda mot den Helige Andes som bor i honom." Med detta i åtanke hur ska vi kunna närma oss kyrkans herdar? Med stor vördnad vill vi kyssa prästens hand. 6/19 januari 2011 För inte alltför många
år sedan åkte en ung klosteraspirant till Heliga Berget, Athos. I samtal
med den ärevördiga abboten i klostret där han ville stanna, sade han
till honom: ”Helige Fader! Mitt hjärta brinner för det andliga livet,
för asketism, för den oupphörliga gemenskap med Gud, för lydnad till
en äldste. Instruera mig, snälla, helige Fader, så att jag kan nå fram
till andlig utveckling.” Abboten gick då till
bokhyllan och tog ned en kopia av Charles Dickens bok ”David
Copperfield” och sade till honom: ”Läs det här, min son”. ”Men vördade Fader”
invände aspiranten med bekymrad röst: ”Detta är ju kättersk,
viktoriansk sentimentalitet, en produkt av den västerländska fångenskapen.
Detta är ju inte en andlig bok! Den är ju inte ens ortodox! Jag behöver
skrifter som lär mig andlighet!” 18/31 maj 2010 Vem är då en teolog? Jo, en verklig teolog är en individ som kan skåda och uppleva innehållet i sin tro. Denna erfarenhet är inte enbart grundad på intellektet, utan på iakttagelser gjorda med ”andens öga”, som bringar hela människan – intellektet, känslorna, ja till och med sinnena– i kontakt med det gudomliga. 15/28 maj 2010 Den protestantiske kristne undrade då vem som har ansvaret för teologin i den Ortodoxa kyrkan . Den ortodoxe prästen förklarade: ”Ansvaret för teologin i den Ortodoxa kyrkan har inte endast fackmän eller ett ”kyrkligt läroämbete”, som i den katolska kyrkan. Denna avsaknad av ett klart och juridiskt definierad kriterium på vad som är rätt lära innebär att ansvaret för sanningen delas av alla. Huvudparten av lekmännen följer givetvis de ledande biskoparna, vilkens läromässiga roll aldrig ifrågasätts, eller tar parti för klostrens ledare, som ofta spelar en central roll i lärostrider. Man får inte glömma bort att genom hela den Ortodoxa kyrkans historia så är klosterfolket de verkliga exponenterna för kyrkans inre frihet -den Ortodoxa kyrkan är faktiskt primärt monastisk. Men samtidigt kan också vanliga troende avgöra vad som är rätt, särskilt när biskoparna är oense. Det räcker att dra sig till minnes vittnesbördet från Helige Gregorios Nazians, som klagade över månglarna som diskuterade begreppet ’konsubsatntiell ’på salutorget. Varje kristen i kyrkan besitter rättigheten och möjligheten att se och erfara sanningen, vilket man aldrig får glömma bort.” 15/28 maj 2010 Den protestantiske kristne undrade vidare om det mänskliga språket, när den ortodoxa kyrkan gjort exakta teologiska definitioner som om Treenigheten eller om Kristi två naturer, är fullkomligt och verkligen kan utrycka Guds hemligheter. Den ortodoxe prästen tvekade och svarade: ”Det kan verka som om den Ortodoxa kyrkan kännetecknas av en optimistisk tro på att det mänskliga språket i grund och botten räcker för att uttrycka den religiösa sanningen och att frälsningen vore avhängig av det exakta uttryck som används för att förmedla Evangeliets innebörd, men ändå betonar vi starkt att det är omöjligt att med språkliga begrepp ge uttryck för hela sanningen och att det är omöjligt för det mänskliga intellektet att fatta Guds verkliga natur. Gud har visserligen uppenbarat sig i sin fullhet i Kristus Jesus och kunskapen om hans sanning är nödvändig för vår frälsning, men Gud står också över det mänskliga intellektet och kan inte uttryckas med människans språk.” 10/23 april 2010 Den protestantiske studenten i teologi fortsatte att fråga om bristen på intresse för systematisk teologi inom den Ortodoxa kyrkan. Den ortodoxa prästen förklarade: "Bristen på intresse för systematik betyder dock inte att vi skulle vara ointresserade av det verkliga trosinnehållet eller på något sätt sakna förmåga att åstadkomma exakta teologiska formuleringar. Tvärtom har ingen kyrka genomlidit så många dispyter om vilka ord som är lämpliga - eller olämpliga - för att återge religiösa sanningar. Frågeställningar om skillnaden mellan homoousion eller homoiousion, dvs. "av två naturer" eller "i två naturer", en eller två viljor, de gudomliga energiernas skapade eller oskapade natur, Andens utgående "från Sonen" eller "genom Sonen", för att ta några exempel, har debatterats av ortodoxa kristna i århundraden. 3/16 april 2010 En universitetsstuderande i teologi, som tillhörde ett protestantiskt samfund, frågade en ortodox präst om varför man inte inom den ortodoxa kyrkan gav ut böcker som systematiskt förklarade kyrkans tro. Den ortodoxe prästen svarade: "Varken under den patristiska eran eller under den bysantinska perioden visar kyrkomötena eller teologerna något intresse för teologiska system. Med få undantag, som t.ex. den kristologiska formeln från Kalcedon, antar uttalandena från kyrkomötena andra former än negativa, dvs. de fördömer irrläror snarare än utlägger det direkta innehållet i de kristna trossanningarna. Dessa betraktas som självklara, som den levande Traditionen eller den sanna, rätta eller sunda tron, som står över alla dogmatiska formuleringar. Den övervägande delen av den teologiska litteraturen är antingen exegetisk eller polemisk, och i båda fallen utgår man från den kristna tron som en självklar realitet, som man kommenterar eller försvarar, men inte försöker formulera på ett uttömmande sätt. Detta är förklaringen: Ortodox tro är i första hand inte något man dryftar, utan något man lever!" - 10/25 mars 2010 Glöm inte följande enkla regel för det andliga livet: Gud skänker Sina gåvor till den enkla, ödmjuka och lydiga själen! Den som är lydig och måttfull i allt - i mat, i ord, i rörelser, i sätt att klä sig - får bönens gåva av Herren själv, och då springer bönen fram ur hjärtat utan ansträngning. 14/27 februari 2010 På vägen upp till gästhuset i Helige Paulus kloster på Heliga Berget Athos finns en text på väggen som säger: "Om Du dör före Du dör, så behöver Du inte dö när Du dör". O, hur visa är inte dessa ord! Att leva som kristen är omöjligt - såsom kristen kan man bara dö, såsom aposteln Paulus dog för varje dag (1 Kor 15:31). Inför Herrens möte och den Rena måndagen 2010 Vi
har fått många frågor om hur vi ska göra i år med att Herrens möte,
en av den Ortodoxa kyrkans tolv stora högtider, sammanfaller med den
Rena måndagen, som normalt är en dag då inte ens de Förutinvigda gåvornas
liturgi firas och som är en fullständig fastedag (då ingen föda bör
intagas). Synodens beslut är att följa en äldre Typikon vilket innebär att festen inte flyttas utan firas med Helige Johannes Chrysostomos liturgi och att dagen är en ”vanlig” fastedag då vin och olivolja tillåts. Vi
är fullt medvetna om att slavisk Typikon förordar att festen
flyttas till söndagen för att inte krocka med den Rena måndagen, så
även hos en del moderna grekiska Typika. Men med bakgrund att
”flyttande” av festdagar ofta missbrukas i den Ortodoxa kyrkan håller
vi fast vid en äldre tradition. Ofta ”flyttas” festdagar av bekvämlighetsskäl.
Givetvis kan festdagar flyttas, men vi bör vara försiktiga att
göra detta. Efter kalenderreformen i den Grekiska kyrkan har tyvärr många
stift ignorerat denna ”försiktighetspraxis” och ofta flyttat t.ex.
församlingars festdag till helger, av just bekvämlighetsskäl, så att
fler ska kunna komma. Vi betvivlar det visa i detta agerande, då
flyttande av festdagar rubbar cykeln i den heliga tiden. Andra må
argumentera att det är fel att inte observera den Rena måndagen som en
fullständig fastedag, men på detta svarar synoden att den Ortodoxa
kyrkan i första hand är kristocentrisk och inte i första hand
”tillbedjare” av asketism, vilket i sig kan skapa andlig
villfarelse. Låt oss istället glädja oss över att Herrens möte i år
sammanfaller med den Rena måndagen och fira dessa två tillsammans i glädje.
Årets händelse är ovanlig och infaller bara tre gånger på en cykel
av ca 570 år, så låt därför denna Herrens högtid bli en festlig
inledning på vår resa mot festernas fest, Herrens påsk, en dag då vi
kan fira liturgi och använda vin och olivolja. Theofania 2010 På Theofania, dagen för Herrens dop i den Ortodoxa kyrkan, förrättas varje år ett stort mirakel. Den helige Ande kommer ned över vattnet och förändrar dess naturliga egenskaper, det blir ofördärvat, d.v.s. att det inte förstörs, förblir genomskinligt och färskt, erhåller nåden att bota sjukdomar, att driva bort demoner och varje ond makt, att bevara människor och deras bostäder från varje fara, att helga olika föremål både för kyrklig användning eller i hemmet. Därför dricker ortodoxt kristna av det heliga vattnet, Agiasmos, som det heter på grekiska. Man bör alltid ha hemma tillräckligt med Theofania vatten så att det räcker under hela året och använda det vid varje tillfälle: vid sjukdomar, när man ger sig av på en resa, närhelst man är orolig, studenter när de ska tentera etc. De gör något gott, som dagligen före förtäring av någon föda, i samband med morgonböner och ätande av Antidoron (som också bör förvaras hemma) dricker lite Agiasmos. Det stärker våra själakrafter, om det görs, naturligtvis, med bön och vördnad. 27 januari/9 februari 2009 Olyckor, lidande och sorger har lärt många människor att bedja. Här ser vi hur något som synes ont kan vändas till något gott av Gud. Hade eländet aldrig hänt hade personen inte lärt sig att bedja. 26 januari/8 februari 2009 Den som följer en böneregel ber alltid på samma sätt; men för den som ber av hela sitt hjärta kan bönen ta olika former: än befinner han sig i strid med fienden, än med sig själv och sina lidelser, än med andra människor; och i allt detta behövs mod. 22 januari/4 februari 2009 Många människor ber högt och tycker om att läsa böner ur bönböcker; och detta är mycket bra och viktigt, Herren hör deras böner och skänker dem Sin nåd. Men om en människa ber till Gud och på samma gång tänker på andra saker, hör inte Herren deras bön. 21 januari/3 februari 2009 Vi har fått kyrkor att bedja i, och i kyrkan förrättar man gudstjänster enligt böcker. Men en kyrka kan man inte ta med sig, och böcker finns inte alltid till hands, men den inre bönen är alltid och överallt möjlig. I Guds hus firar man gudstjänster, och den Helige Ande bor där; men själen är Guds allra bästa kyrka, och för den människa som ber i sitt hjärta har hela världen blivit en kyrka. Men detta är inte för alla. 20 januari/2 februari 2009 Den själ som älskar Herren kan inte låta bli att bedja, för hon dras till Herren genom den nåd som hon lärt känna i bönen. 19 januari/1 februari 2009 Den Helige Ande är på många sätt lik en kärleksfull moder. En moder älskar sitt barn och tröstar det, och likadant är det med den Helige Ande - Han tröstar oss, förlåter oss och helar oss, vägleder oss och uppmuntrar oss. Den Helige Ande lär man känna genom ödmjuk bön. 18/31 januari 2009 Bönen kommer till den som ber, som det står i den Heliga Skrift, men bön som "bara" utförs enligt en böneregel, ett slags "rabblande", dvs bön utan hjärtats förkrosselse över begångna synder, behagar inte Gud. 17/30 januari 2009 Tänk alltid på detta sätt: den Helige Ande bor i din biktfader, och han kommer att säga dig vad som är rätt för dig. Men om du tänker för dig själv att din biktfader lever ett världsligt och oandligt liv och undrar hur den Helige Ande kan bo i honom, då kommer du att lida mycket för dessa tankars skull, och Herren kommer att sända dig förödmjukelser och du kommer säkert att bli vilseförd. 16/29 januari 2009 Den som försöker att lära sig att bedja utan att söka ledning i den högmodiga tron att man kan läsa sig till detta i böcker och alltså inte söker upp en andlig ledare, är redan till hälften förledd. Med den som är ödmjuk får hjälp av Herren, och om det inte finns någon erfaren andlig ledare och han vänder sig till den biktfader han finner, bevarar Herren honom för hans ödmjukhets skull. 15/28 januari 2009 Den som är nybörjare i bönelivet behöver en andlig ledare, för innan den Helige Andes nåd kommer till själen befinner hon sig i kamp med sina fiender, och hon kan inte skilja mellan vad som är en frestelse och vad som är nådens verk. Det kan endast den människa göra som har erfarenhet av den Helige Andes nåd. 14/27 januari 2009 Den som älskar Herren tänker alltid på Honom, och tanken på Gud föder bön. Om du glömmer Herren ber du inte heller, och utan bön lever du inte i Guds kärlek, för det är genom bönen som man får del av den Helige Andes nåd. Genom bönen avhåller sig människan från synd, för den bedjande är upptagen av Gud och står i Andens ödmjukhet inför Herren, som hennes själ känner. 12/25 januari 2009 Det finns många människor i världen som önskar att möta en helig människa för att visa henne vördnad, och detta utsätter asketen för faran att bli högmodig. Samtidigt finns det också onda människor som inte kan uthärda helighet, utan förhärdar sig ytterligare i sin ondska. De flesta människor saknar emellertid erfarenhet och förstår inte den andliga människan, vilket gör det lätt för henne att dölja sitt inre. Många blir bara förargade på andliga människor och anklagar dem för allt möjligt och vill inte höra deras råd. 11/24 januari 2009 Att dölja sitt inre liv är mycket viktigt för en asket. Det är en nödvändighet av många skäl. Utöver de skäl som är gemensamma för alla människor, finns det ett skäl som är speciellt viktigt för klosterfolk. I ett kloster eller eremitboning finns det människor samlade som lämnat världen och gått igenom försakelsens eld. Med få undantag har de alla, i ett ögonblick av stor hängivelse åt Gud, gjort ett offer varigenom världen är korsfäst för dem, och de för världen (jfr Gal 6:14). Var och en har gjort ett så fullständigt asketiskt offer som han eller hon har kunnat, och därför tror praktiskt taget var och en att hans offer varit fullständigt. När asketen tagit detta steg och han ändå inte nått det han sökte, kan han utsättas för en särskild sorts frestelse -andlig avundssjuka. Detta kan innebära att asketen skapar svåra förhållanden för sin nästa, andligt sett. Men frånsett sådana försök att sätta hinder i vägen för en medbroder som gör framsteg i bön och andra andliga övningar, är enbart den plåga det innebär för en asket att bli medveten om sitt eget misslyckande ett tillräckligt skäl för varje asket att i andras närvaro inte röja någonting om sitt eget inre liv. 9/22 januari 2009 Genom att först bryta med "världen" återfinner den kristne "världen" inom sig själv genom Kristus, fast nu på ett helt nytt sätt, och blir förenad med den genom "kärlekens band" för all evighet. Då upptar han genom bönen alla människor i sitt eget eviga liv, oavsett hur långt bort de finns eller under vilken historisk period de levat. Genom "kärlekens band" upplöses liksom tid och rum. Den kristne upptäcker att hans hjärta inte bara är ett fysiskt organ eller ett säte för det psykiska livet, utan något som inte låter sig definieras, men som kan komma i kontakt med Gud, alltings källa och ursprung. På djupet av sitt hjärta upplever den kristne på något sätt hela världens historia som vore den hans egen. Han ser inte bara sig själv utan också hela mänskligheten, och då är ingen människa främmande för honom, utan att han älskar alla såsom Kristus befallt oss! 8/21januari 2009 En sant kristen drar dig undan världen. Av "egoistisk omsorg" om sin egen frälsning överger han allt som onödigt. Han "hatar" sin fader och sin moder, och sina barn, om han har några. Han bryter alla blodsband, alla psykologiska band. I sin strävan att nå Gud "hatar" han världen och drar sig helt ned på djupet av sitt hjärta. När han verkligen nått ditin och där tagit upp kampen mot den Onde för att rena sitt hjärta från alla syndiga lidelser möter han, just på djupet av sitt eget hjärta, Gud, och börjar i Gud se sig själv oupplösligt förenad med hela världens liv; och då finns ingenting som är främmande eller likgiltigt för honom, vare sig far eller mor eller barn eller vän eller fiende. 15/28 december 2008, julfastan Den sant kristne ödmjukar sig i sitt hjärta till det yttersta. Hans samvete säger att han är "den sämste av alla varelser", och genom denna ödmjukhet stiger han upp mot Gud och befinner sig högre än alla andra varelser. 12/25 december 2008, julfastan Om en kristen i sitt hjärta älskar sina fiender "förbli hon i Gud och Gud i henne" (jmf Joh. 6:56). Skild från den ende, sanne Guden är det omöjligt att älska och ha medkänsla för sina fiender. Den som har en sådan kärlek har del i det eviga livet, något som han bär ett ovedersägligt vittnesbörd om i sin själ. Han är en boning för den Helige Ande, och i den Helige Ande känner han Fadern och Sonen, känner dem med en kunskap som är äkta och livgivande. I den Helige Ande är han Kristi broder och vän - han är Guds son och en gud i kraft av nåden. 5/18 november 2008 Hur klok och lärd och intellektuellt högtstående en människa än må vara, om hon inte älskar sina fiender, det vill säga alla sina medmänniskor, har hon inte funnit Gud. Och tvärt om, hur enkel, fattig och "obildad" en människa än må vara -om hon i sitt hjärta äger denna kärlek "förblir hon i Gud, och Gud förblir i henne" (jmf Joh. 6:56). Den kristne som inte genast söker att kritisera sin nästa för dennes fel och överträdelser utan istället försöker korrigera sina egna, och därigenom ödmjukar sig i sitt hjärta till det yttersta, där hans samvete säger honom att han är "den sämsta av alla varelser"; stiger genom denna ödmjukhet upp mot Gud och befinner sig på ett högre plan än alla andra skapade varelser. 4/17 november 2008 Den sanna Kyrkan bevarar alltid Kristi och apostlarnas lära intakt. Men det är inte alla av dem som betraktar sig som medlemmar av Kyrkan, eller till och med talar i Kyrkans namn, som förstår denna lära, för Kyrkan öppnar kärleksfullt sina dörrar för varje människa, oberoende av vilket andligt stadium hon nått, bara hon bekänt sin tro och sin avsikt att söka frälsningen. Därför framvisar Kyrkan i sin erfarenhetsmässiga verklighet alltid en blandning dels av sanning, som kommer i uttryck i helighet i hennes liv, och dels av osanning som tillförs genom synder begångna av hennes svagare medlemmar, bland vilka man även kan finna företrädare för den heliga hierarkin. 2/15 november 2008 Helgonen lever genom Kristi kärlek. Denna kärlek är den Gudomliga kraft som skapat och nu upprätthåller världen, och därför är deras bön så värdefull. Den helige Barsanufios, som var munk i Palestina (död omkring 540) vittnar t.ex. om att världen på hans tid räddades från en katastrof genom tre mäns böner. Tack vare helgonen -om vilka världen inte har någon vetskap- kan historiska, ja t.o.m. kosmiska händelser få ett ändrat förlopp. Därför är varje helgon en tilldragelse av kosmisk dimension vars betydelse når över den jordiska historiens gränser, ut på evighetens plan. Helgonen är jordens salt. De är den frukt som bevarar jorden från undergång. Men när jorden inte längre frambringar helgon, då har den förlorat den kraft som räddar världen från katastrofer. Men ofta vill världen inte veta av sina profeter. Man kan kalla dem fanatiker, fundamentalister, schismatiker eller kanske okanoniska. Epiteten är många, då man ofta inte står ut med deras ord, eftersom de sällan är, vad man ibland kallar mainstream. Men oftast känner ingen dem. De gör inte mycket väsen av sig i världen och få är de som lärt känna dem. Och ändå hålls världen upp genom deras böner... 27 oktober/9 november 2008 Den helige Antonios bad till Gud om att Han skulle visa honom vilket andligt "mått" att uppnått i sin asketiska kamp. Han fick då av Gud kunskap om att han inte kunde mäta sig med en viss skomakare i Alexandria. Antonios uppsökte då skomakaren och frågade honom hur han levde. Denne svarade att han gav en tredjedel av sin förtjänst till Kyrkan, en tredjedel till de fattiga och att han använde resten till sitt eget uppehälle. Antonios som själv hade lämnat alla sina egna ägodelar och levde i öknen i större fattigdom än skomakaren, betraktade inte detta som något storverk. I detta hade han således inte funnit sin överman. Han sade till skomakaren: "Herren har skickat mig hit för att få veta hur du lever." Den ödmjuke skomakaren, som hade stor vördnad för Antonios, fylldes först av fruktan då han hörde detta, men sade sedan: "Jag gör ingenting särskilt - när jag sitter och arbetar ser jag bara på de människor som går förbi och tänker: alla dessa människor kommer att bli frälsta, det är bara jag som blir förtappad." Den helige Antonios var väl rustad att förstå skomakarens ord: han hade länge fört en gigantisk asketisk kamp som förvånat hela Egypten. Genom Guds nåd förstod han räckvidden av skomakarens tanke och insåg verkligen att han inte uppfyllt skomakarens mått. 26 oktober/8 november 2008 Först kämpar den som väljer ett asketiskt liv mot de primitivare, kroppsliga lidelserna, därefter mot benägenheten till vrede, och slutligen mot högmodet. Kampen mot högmodet är den sista etappen på väg mot friheten från lidelserna och den sista striden är utan tvivel den svåraste. Lång erfarenhet har lärt de andliga fäderna att högmod leder till förlust av Nåden. Därför så fort som en sann asket märker en ansats till högmod stiger han medvetet ner i helvetet och låter elden där förbränna varje lidelse inom sig. 17/30 oktober 2008 Den kristnes andliga väg kan i stora drag beskrivas på följande sätt: Först dras människan till Gud genom nådens gåva. Därefter följer en lång period av prövningar. Människans frihet och hennes tillit till Gud sätts på prov och ibland mycket hårt. Den första tiden efter omvändelsen uppfylls alla hennes böner, men när prövningarnas tid kommer förändras allt. Allting blir svårt för den som vill leva som kristen. Och till sist utsätts han för den svåraste och mest outhärdliga av alla plågor - Gud överger honom och lidandet når därmed sin kulmen. Men överger Gud honom verkligen? Längre fram, när dessa prövningar är till ända, kommer människan att inse med vilken kärlek Guds outsägligt underbara Försyn hela tiden vakat över henne och följt henne på alla hennes vägar. Generationers erfarenhet århundradena igenom vittnar om att när Gud ser en själs trofasthet mot honom - som Han såg Jobs trofasthet - leder Han henne över stup och höjder som är oöverkomliga för varje människa. Ju orubbligare människans trofasthet och förtröstan på Gud är, desto större blir hennes prövningar och desto fullständigare blir också hennes erfarenhet. 22 september/5 oktober 2008 Det är inte alltid lätt för människan att leva med Gud. På samma sätt är det heller inte alltid lätt att leva tillsammans med ett helgon. Många människor har den naiva föreställningen att det alltid är lätt och behagligt att leva i närheten av heliga. Men så är det inte. Ingen helig människa kan befria oss från plikten att kämpa mot synden som lever inom oss. Han kan bistå oss med sina böner, hjälpa oss med råd och genom sitt exempel, men den egna personliga kampen kan han inte befria oss ifrån, utan bara uppenbara den för oss. Och när ett helgon uppmanar oss att leva enligt Kristi befallningar uppfattas han som sträng. Men sade man inte (och säger intill denna dag) på samma sätt om Kristus själv, att "Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut att höra på honom?" (Joh 6:60). På samma sätt uppfattar vi de heliga som hårda och omänskliga när de kräver av oss att hundraprocentigt följa Kristi bud. Många hör idag dessutom bara "brus" när helgonens budskap talas. Det är outhärdligt och fanatiskt och definitivs inte "mainstream". Man kan dessutom skapa misstänkliggörande epitet om dem, som det finns gott om. På så sätt förkastar man därmed många av Kyrkans heliga. 20 september/3 oktober 2008 En präst hade en gång en märklig dröm. Han var allvarligt sjuk och hade haft en jobbig natt. Mot slutet av natten drömde han att han låg i en säng. När han slog upp ögonen så såg han en avliden församlingsbo framför sig. Han blev förvånad och utbrast: "Är inte Du död?" Den döde svarade då förebrående: "Och Du ska vara präst! Varför tror Du att döden skiljer oss åt?" Prästen blev då både skamsen och förskräckt och steg upp ur sängen och under tårar omfamnade den döde. Efter det att båda med gråt i halsen hade hälsat på varandra sade prästen: "Om Du nu är hos Gud så kan Du väl be för mig". Den döde sade: "Om jag kan be för Dig? Det gör jag ju alltid! Du har ju sedan jag avled i varje liturgi burit fram mitt namn och därigenom räddat min själ!" Prästen brukade nämligen alltid skära ut bröd ur vad som i den grekiska kyrkan kallas "Livets bok" i Proskomedin och be för hans själs frälsning. Prästen vaknade ur drömmen och fortsatte att gråta. Han gick upp ur sängen och väckte så småningom sin Presbytera med sin gråt. 19 september/2 oktober 2008 Den akademiske teologen-rationalisten är sysselsatt med en mängd problem som han försöker lösa på logisk-analytisk väg. Hans egentliga religiösa erfarenhet är ofta inte stor. Hans huvudsakliga erfarenhet är av rationell art och är inte sprungen ur ett levande Gudsförhållande. Han har sin andliga rikedom i sin akademiska lärdom och sina intellektuella erfarenheter och skattar dem så högt att varje annan erfarenhet kommer i andra rummet. För den verkligt andliga människan, som eftersträvar en personlig relation till en levande Gud är rationalisten iögonfallande naiv. Hon kan inte förstå hur en intelligent människa kan nöja sig med sina egna gissningar och hypoteser. Hon föredrar istället att nå kunskap på existentiell väg, vilket också är Kyrkans huvudväg. Den ortodoxa kyrkan besitter en stor rikedom, men den ligger inte i hennes akademiska lärdom, utan främst i att hon verkligen äger nådegåvor. Kyrkan lever genom den Helige Ande, hon andas genom Honom, och just genom sitt levande, personliga umgänge med Honom, vet hon hur Han verkar. Med dessa ord ifrågasätts ingalunda det legitima och naturliga i själens oroliga sökande och spörjande, utan vi talar om två olika vägar. Medan somliga människor söker efter svar på det rationella planet och nöjer sig därmed, söker andra efter det i form av verkligt liv. För att tillfredsställa förståndets krav skapar rationalisten komplicerade teologisk-filosofiska tankesystem. Han lägger ned ett betydande arbete på att utveckla och framlägga sin syn på tingen. Icke sällan ägnar han all sin kraft, hela sin begåvning och hela sitt liv åt detta. Men egendomligt nog undgår det honom att detta sökande saknar grund. 18 september/1 oktober 2008 Kyrkans historiska erfarenhet - i vilken vi inkluderar apostlarnas och de heliga fädernas, från äldre och nyare tid - visar att vi bör räkna med en assimilationsperiod som varar i minst 15 år för att vi skall tillägna oss det dogmatiska medvetandet av nåden. Så skrev t.ex. den Helige Paulus sitt första brev, brevet till thessalonikerna, ungefär 15 år efter det att Herren visat sig för honom på vägen till Damaskus. Ofta varar denna period tjugo, tjugofem eller till och med trettio år och mer! Evangelisterna och de andra apostlarna skrev sina vittnesbörd och brev många år efter Herrens himmelsfärd. De flesta heliga fäder vittnade om sina erfarenheter och uppenbarelser först mot slutet av sin asketiska bana. Att tillägna sig nåden är alltså en lång process. Men en del ortodoxa, oftast konvertiter, förstår inte detta. De tror att de deltar i ett 100 meters lopp, när vi istället springer ett maraton. 17/30 september 2008 Vad tjänar det till att skriva artiklar om eller debattera nådens natur, om man inte upplevt den inom sig själv? Varför resonera om ljuset från Tabor, om man inte har konkret erfarenhet av det? Varför ge sin tid åt teologiska hårklyverier om Treenighetens natur, om man inte inom sig vet av Faderns heliga kraft, Sonens milda kärlek eller den Helige Andes oskapade ljus? Det dogmatiska medvetandet är en frukt av andlig erfarenhet och har ingenting med logisk tankeverksamhet att göra. De heliga, vilka vi strävar att efterlikna, framställer inte sina erfarenheter i skolastiska avhandlingar, utan deras själar är deras bekännelse. Det är därför märkligt hur en del ortodoxa letar vishet på universitet och inte i kloster eller i bokhyllor men inte i öknar! 16/29 september 2008 Många tycker att undervisning om det andliga livet är svår. Hur ska vi ta vårt första steg? Alla fäder lär här samstämmigt att det andliga livet börjar med kampen mot lidelserna. Börjar vi här tar vi vårt första steg. Inget barn blir vuxet över en dag. Det krävs många år att växa till, så är det också med det andliga livet. Inte ens efter ett helt liv är vi annat än nybörjare! 15/28 september 2008 Många troende känner till den rena bönen mer eller mindre, men bara i sällsynta fall övergår den i "fullkomlig bön". En sådan bön är av ett annat slag. Den innebär att vårt nous är inneslutet i hjärtat och där i inre stillhet, utan tankar eller bilder, hämtar sin näring från Gud själv. Denna bön är förenad med en ständig anspänning. Den är i viss mån beroende av människans egen vilja; den kräver mödosamt arbete och självtukt. Den tillåter oss dock att bl.a. varsebli en ond tanke redan innan den trängt in i hjärtat, så att vi kan kontrollera vårt "undermedvetna", och den befriar oss från det kaos som skapats av impulserna ur detta undermedvetna. 14/27 september 2008 Vad är då den rena bönen? Jo, vår bön är ren när vi ber med en känsla av förkrosselse, så att hjärta och nous ("själens öga" eller det andliga sinnet) samstämt lever av bönens ord, och bönen inte bryts genom att uppmärksamheten splittras och man börjar tänka på något som inte har med bönen att göra. Denna typ av bön är mycket nyttigt för själen. En sådan i djupaste mening ren bön är dock en sällsynt gåva från Gud. Den är på intet sätt betingad av mänskliga ansträngningar. Det är Guds kraft som ytterst varsamt, med outsäglig ömhet för in människan i det Gudomliga ljusets värld; eller bättre sagt - det Gudomliga ljuset kommer och omsluter kärleksfullt hela människan så att hon inte längre minns något annat, inte längre kan tänka på något annat än sin Skapare. 13/26 september 2008 En sann teolog är den som lärt sig den rena bönen. 12/25 september 2008 Många människor tror att den högsta livsformen står att finna i inre stillhet ute i öknen eller i annan total avskildhet. Somliga väljer att uppträda som "Kristi dårar". Andra föredrar prästämbetet, och andra - slutligen - att den akademiska teologin står högst. Men i själva verket är det så att om en livsstil överensstämmer med Guds vilja blir det för en människa det högsta möjliga. Men vilken Guds vilja än må vara för varje enskild människa, när det gäller den ena eller andra formen av askes, plats eller sätt att tjäna, så måste hon under alla omständigheter först och främst söka den rena bönen. 11/24 september 2008 För vissa är tänkandet viktigare än bönen. De människor som går denna väg går ofta vilse. Eftersom de teoretiskt så lätt tillägnat sig den ortodoxa teologins begreppsvärld nöjer de sig med den intellektuella tillfredsställelse detta ger. Utan att inse faran att fortfarande bära på sina lidelser, inbillar de sig att de nått fram till vad som står beskrivet i fädernas verk. I själva verket har de ofta endast tillägnat sig den formella sidan av denna teologi, och har sålunda i verkligheten ännu inte nått fram till Den de söker. 10/23 september 2008 En sann teolog är såsom en dörrväktare som outtröttligt lyssnar efter att ingenting obehörigt kommer in i hjärtat. Kristi Namn och Hans bud är det som hjärtat och nous lever på i denna välsignade tystnad. Förenade håller de uppsikt över allt som händer därinne, inte genom logisk analys utan med hjälp av en särskild andlig känslighet. 9/22 september 2008 Om Du är en teolog, är Din bön ren. Om Din bön är ren, är Du teolog. 8/21 september 2008 Då man kämpat länge mot lidelserna och slutligen övervunnit dem, når man en klarsyn som erfarenheten skänker. En sådan andlig fader kan då genomskåda en annan människas andliga tillstånd genom att iaktta hennes yttre uppträdande, hennes ansiktsuttryck, vissa ord hon yttrar, det sätt på vilket hon talar eller tiger och den atmosfär som omger henne. 7/20 september 2008 "Boklig lärdom" kan tjäna som ett visst surrogat för andlig kunskap, något som är tydligt hos människor med stor intellektuell kapacitet, men naturligtvis kan bara den människa som själv upplevt allt komma ihåg fädernas undervisning - den som från ovan själv fått del av den andliga världens mysterier. 6/19 september 2008 Många heliga har visat på att den andliga vägen har tre huvudetapper. Den första är tillägnandet av Nåden. Den andra är när Nåden går förlorad. Och den tredje är när Nåden återvänder eller vinnes på nytt genom kampen för att nå ödmjukhet. Många människor har mottagit Nåden, inte bara de som tillhör Kyrkan, utan också utanför den, för Gud tar inte hänsyn till person. Men ingen människa har kunnat bevara den första Nåden, och endast mycket få har vunnit den åter. Den som inte upplevt denna andra period och som inte gått igenom den asketiska kampen för att återvinna Nåden saknar verklig andlig kunskap. 5/18 september 2008 Fantasin har ingen plats i äkta ortodoxt andligt liv, vilket i alla avseenden är konkret och förankrat i verkligheten. Sann gudsgemenskap kan man endast uppnå genom personlig bön till en personlig Gud. 4/17 september 2008 Den Ortodoxa kyrkans asketiska tradition betraktar den abstrakta kontemplationens väg som felaktig. Den som söker finna Gud i abstrakt kontemplation av det Goda, det Sköna, det Eviga, Kärleken etc. har kommit på fel väg. Äkta kontemplation och åskådan är istället en gåva som gives av Gud genom att Han kommer till själen. Själen skådar då Gud och ser att Han älskar, att Han är god, skön och evig. Själen ser att Gud är överjordisk och obeskrivlig, men i det abstrakta gives alltså ingen sann åskådan. 3/16 september 2008 Den Helige Ande är kärlek och han ger själen kraft att älska sina fiender. Den som inte älskar sina fiender känner därmed inte Gud. 2/15 september 2008 Om en människa ser den Helige Andes närvaro i sin broder, betyder det att hon själv äger en stor nåd. Men om någon hatar sin broder, betyder det att hon är besatt av en ond ande. 1/14 september 2008 Kyrkligt nyår Den som lever i nåden ser den också hos andra, och den som inte känner nåden inom sig, ser den inte heller hos andra. En människas sätt att se på sin nästa vittnar om den grad av nåd hon själv äger. 31 augusti/13 september 2008 Många heliga visade hänsyn till och med mot växter - de ansåg att all våldförelse mot dem strider mot vad nåden lär oss. En helig biskop visade så stor hänsyn mot växtriket att han bad Jesusbönen med växterna i sin cell i klostret och så hade hans cell också en blomsterprakt utan dess like! 29 augusti/12 september 2008 Nyckeln till förståelsen av Guds ord ligger i efterföljelsen av Kristi bud, och inte i akademiska, teologiska studier. Det är därför den Ortodoxa kyrkans "professorer" i teologi finns att hämta i kloster, öknar och grottor bland munkar, nunnor, anakoreter, eremiter och andra heliga och inte vanligtvis på universitet. Den som söker Gud där har därmed uppsökt fel arena om man vill rena sitt hjärta, som är det enda viktiga. Därmed intet sagt om universitet ur en annan aspekt. 28 augusti/11 september 2008 I sin ödmjukhet och anspråkslöshet hävdar de fromma med orubblig övertygelse och inre visshet att människan inte "av sig själv" kan fatta det som är gudomligt, vilket man lär känna "endast genom den Helige Ande". Därför kan man heller inte förstå den Heliga Skrift som är "skriven av den Helige Ande", genom att tillämpa vetenskapliga undersökningsmetoder (s.k. interpretation, som är så populärt på universitet), med vars hjälp man bara kan nå yttre sidor och detaljer, och aldrig det väsentliga. Så länge människan inte från ovan fått gåvan att "förstå skrifterna" (jmf. Luk 24:45) och att "lära känna himmelrikets hemligheter" (Matt 13:11), så länge hon inte genom lång kamp mot lidelserna uppnått ödmjukhet och fått uppleva sin själs uppståndelse, så länge hon inte har fullständig kunskap om allt annat som man kan möta på denna storslagna och hemlighetsfulla väg - så länge måste hon strängt hålla fast vid den Heliga Traditionen och Kyrkans lära och absolut inte tillåta sig att lära ut någonting som kommer från henne själv, hur kunnig hon än må vara ur mänskliga mått mätt. För det är en stor skillnad mellan de mest geniala människotankar och det sanna livet i Anden. Detta är viktiga tankar för vår tid när det är många ortodoxa som ifrågasätter vikten av att strängt hålla fast vid den heliga Traditionen och vill lära ut en evolution av ortodoxi ibland iklädd termer hämtade från väst som "inkulturation", men så har ju också många ortodoxa sin skolning från romersk-katolska eller protestantiska universitet och inte från klostrens levande teologi. 27 augusti/10 september 2008 Genom att studera den Heliga Skrift, de heliga fädernas verk och de liturgiska böckerna - vilka har ett outtömligt dogmatiskt värde och tillika utgör en oförliknelig böneskatt - öppnas oerhörda rikedomar för den fromme och det är därför han eller hon inte har något intresse att också själv skriva om dessa ting utan att ha något nytt av väsentlig art att komma med. Men när ett verkligt behov uppstår i Kyrkan, som när Kyrkan måste konfrontera irrlära, blir också nya böcker skrivna. 26 augusti/9 september 2008 Den Heliga Skrift har varken större djup eller högre värde än den heliga Traditionen, utan är endast en av dess former, vilket innebär att Bibeln inte kan lösryckas ur sitt sammanhang och bli rätt förstådd utan Traditionen. 25 augusti/8 september 2008 Antag att den Ortodoxa kyrkan av en eller annan anledning skulle förlora alla sina heliga böcker, det Gamla och Nya Testamentet, de heliga fädernas verk och alla liturgiska böcker -vad skulle hända då? Jo, den heliga Traditionen skulle omedelbart återställa den heliga Skrift, inte ord för ord kanske, utan i en annan språkdräkt, men i allt väsentligt skulle denna "nya" heliga Skrift vara utryck för "samma tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga" (Jud 1:3). Den skulle vara uttrycket för den samme och ende Ande som ständigt är verksam i Kyrkan, och som utgör hennes grund och väsen. En del tror att Bibeln, som sådan, skulle "vara fallen från himlen" och oersättlig, så är det alltså inte. Det är innehållet i den Heliga Skrift som evigt och oersättligt och inte dess yttre form. 24 augusti/7 september 2008 Många fromma vittnar om att det är svårt att finna ord för sina andliga erfarenheter. Det går ofta decennier innan erfarenheterna utmynnar i ett dogmatiskt medvetande och de vågar tala och utrycka sig. Denna andliga erfarenhet går tvärt emot det vi ibland möter i Kyrkan idag. Många ”nya” i tron är mycket snabba att tro sig veta ”allt” om den ortodoxa Kyrkans tro och tror sig omedelbart vara kvalificerade att uttrycka sig och debattera. 23 augusti/6 september 2008 Om man lever i sann ånger inför Gud är det viktigt att inte dra uppmärksamhet till sig, så att man inte faller offer för högmod eller självbelåtenhet. 22 augusti/5 september 2008 Vår naturliga andliga instinkt förbjuder oss att blotta själens hemliga liv med Gud. Ångerns bön inför den Allrahögste sker i själens allra innersta rum. Detta föder därför alltid hos den fromme en önskan att dra sig undan så att ingen vare sig ser eller hör oss, så att själen blir ensam med Gud allena. Det är inte ovanligt att många idag söker uppmärksamhet och bekräftelse istället för ensamhet och stillhet, vilket säger mycket om den tid vi lever i. 21 augusti/4 september 2008 Den är en sak att tro på Gud, men en annan sak att känna honom. 20 augusti/3 september 2008 Den för vilken varje andlig fader är en god biktfader, kommer snart att få röna Guds stora barmhärtighet, medan de som är självrådiga, egensinniga och ifrågasättande, hur lärda och intelligenta de än må vara, hur sträng asketism de än avlägger, ändå bara kommer att leva av smulor från Nådens bord. De tror att de äger rikedomar, genom sin intelligens eller asketism, men äger i verkligheten ingenting, i förhållande till det nöjda och lydiga andliga barnet. 19 augusti/2 september 2008 Frågan om hur man lär känna Guds vilja, och om hur man överlämnar sig åt den, är mycket nära förknippad med en annan fråga, nämligen lydnaden. I den Ortodoxa kyrkan tillmätes lydnad den allra största betydelse, inte bara för varje klosterboende och ortodoxt kristen, utan för livet i hela Kyrkans kropp. Särskilt viktig är den inre lydnaden gentemot den andlige fadern/biktfadern. Ett andligt barn bör därför alltid bedja till Herren att Han förbarmar sig över sin andlige fader och för honom avslöja Sin vilja och vägen till frälsning. Därför kan det andliga barnet lita på den första tanken som biktfadern får efter bön som en anvisning från ovan och behöver inte föra samtalet vidare. Detta är visheten och hemligheten med den sanna lydnaden, vars mål är att lära känna och utföra Guds vilja och inte sin egen. En sådan andlig lydnad, utan invändningar och utan motstånd, varken uttalat eller outtalat, är ett absolut villkor för att kunna tillägna sig den levande traditionen. Om den andlige fadern inte möter motstånd från det andliga barnet kan han öppna sin själ med lätthet tack vare den tro och ödmjukhet han möts av. Men om han möter motstånd, om än aldrig så litet, brister omedelbart den rena levande traditionens sköra tråd, och den andlige faderns själ sluter sig. 18 augusti/1 september 2008 Eftersom en andlig fader eller biktfader står under Guds dom när han ger ett råd, är han angelägen att inte begå ett misstag. Så fort han därför möter en invändning eller bara stöter på ett inre motstånd hos biktbarnet, föredrar han att ge efter och inte hävda att hans ord är ett fullkomligt utryck för Guds vilja. Han ger alltså vika "i sin egenskap som människa". Många andliga fäder tiger därför när de möter motstånd. Varför är det så? Ett skäl är att den Helige Ande varken tål tvång eller strid. Ett annat är att Guds vilja är något alldeles för stort för att helt kunna rymmas eller komma till fullständigt uttryck i en andlig faders ord. Endast den som tar emot orden med tro, som välbehagliga inför Gud, utan att underkasta dem sin egen bedömning och diskutera dem, endast den människan har funnit den rätta vägen, för hon tror verkligen att "för Gud är allting möjligt" (Matt 19:26). Detta är trons väg, känd och omvittnad av Kyrkans tusenåriga erfarenhet, men det är få som följer den. 17/31 augusti 2008 Ingen bön, god eller dålig, är förfelad inför Gud. En känsla av lätthet, värme och glädje visar att Gud belönar och tröstar vår möda, medan tyngd, dysterhet och kyla innebär att Gud renar och styrker själen och genom en övning i tålamod frälser den och bereder den att i ödmjukhet smaka den kommande välsignelsens sällhet. 16/30 augusti 2008 Goda råd inför bikt:
I dessa fyra punkter ligger en hel avgrund av ondska och all vår andliga uselhet. De är liksom huvudrötter ur vilka rotskotten till alla våra synder skjuter upp! 15/29 augusti 2008 Efter Guds Moders fastan måste vi alltid hålla i minnet att det inte är för våra asketiska ansträngningar som Gud förlåter oss, utan alldeles gratis, av nåd! 15/28 augusti 2008 Guds Moders avsomnande Idag sjunger jorden med himlarna: I födandet har du bevarat din jungfrulighet * och i ditt avsomnande har du icke lämnat världen, o Theotokos. * Du har övergått till livet, * ty du är Livets moder, * och genom dina förböner * löser du våra själar från döden! 14/27 augusti 2008 Aftonen till Guds Moders avsomnande Om människan älskar Gud av allt sitt förstånd och allt sitt hjärta, så spekulerar hon inte över Hans väsen, utan hon förblir i tillbedjan och beskådande. Guds Moder är härmed vår främsta förebild! Guds Moder skrev aldrig ned något, vare sig om sina egna tankar eller om sin kärlek till Gud och sin son, ej heller om sin själs sorg och lidanden vid korsfästelsen, då vi ändå inte skulle ha förstått henne. Hennes kärlek är helt enkelt djupare och starkare än kerubernas och serafernas kärlek, och alla de himmelska härskarorna av änglar och ärkeänglar står i häpnad inför henne! Och fastän Guds Moders liv är fördolt har Herren kungjort för sin Ortodoxa kyrka att hon omfattar hela världen med denna sin kärlek. I den Helige Ande ser hon jordens alla folk, och liksom sin Son har hon medlidande med alla människor. 13/26 augusti 2008 Fastan till Guds Moders avsomnande Snart firar vi Guds Moders avsomnande! Som ortodoxt kristen är hon i sanning vår förespråkerska inför Gud, och bara vid ljudet av hennes namn fylls vår själ av glädje! 12/25 augusti 2008 Fastan till Guds Moders avsomnande Ortodox tro handlar i första hand inte om att hålla vissa trossatser för sanna eller att med förståndet förklara dem, utan att leva dem! 11/24 augusti 2008 Fastan till Guds Moders avsomnande Många andliga fäder brukar säga att hindren för bön kommer från två håll, från vänster och höger, dvs. om fienden inte lyckas vända själen från bön genom fåfänga tankar och syndiga föreställningar, så återuppväcker den Onde i vårt medvetande uppbyggliga minnen eller ingjuter i oss intressanta funderingar om den Obeskrivlige för att till varje pris hindra oss från bön, som han inte kan tåla eller föredra. Fäderna kallar ofta detta för ”stöld från höger”. Därvid vänder sig själen föraktfullt bort från samtalet med Gud i bön till angenämt samtal med sig själv eller de skapade varelserna om Gud. Därför lär ofta fäderna att man under tiden för bön inte bör släppa fram ens de vackraste och mest upphöjda tankarna, och om man vid dagens slut upptäcker att man ägnat mer tid åt begrundan över t.ex. teologiska frågor och samtal med andra om t.ex. uppbyggliga ting, än åt hjärtats fördolda bön, som är det enda väsentliga, skall man betrakta detta som omåttlighet eller andlig girighet och snikenhet. I synnerhet är detta en viktig regel för nybörjare på den andliga resan (och vem är inte det!) att ovillkorligen använda mer tid åt bön, än den man använder åt andra andliga övningar, som t.ex. studier om Gud. Detta är viktig andlig vägledning för dem som vill studera teologi, men som få tar till sig och förstår. Det är därför man i traditionell ortodoxi säger att klostren är de enda ”sanna” teologiska skolorna eller universiteten. Tyvärr kommer allt färre "andliga ledare" inom den Ortodoxa kyrkan i dag från denna sanna "skola", utan har istället fått sin huvudsakliga "undervisning" någon annanstans. 10/23 augusti 2008 Fastan till Guds Moders avsomnande Ortodoxt kristna fastar ungefär hälften av årets dagar, dvs. avstår från kött och mjölkprodukter och oftast även fisk. Vi fastar på onsdagar och fredagar för att åminna Jesu lidande och död och de stora fasteperioderna (stora fastan före påsk, apostlafastan, fastan före Guds Moders avsomnande och fastan före Jesu födelse). Fasta är i ortodox tradition inte något negativt, utan något positivt. Den är ett sätt att uttrycka hopp och glädje, att bejaka våra kroppars och alla materiella tings andliga värde. Det finns ingenting trist eller dystert i äkta kristen fasta. Tvärtom, endast den som fastar kan verkligen festa! Vill man uppleva och förstå en stor kristen högtid, som påsk, aposteln Petri och Pauli dag, Guds Moders avsomnande och jul, då måste man fasta, annars förstår man inget av festen. Om varje dag vore fest, då uppfattar vi ingen fest. Endast genom fasta kan vi verkligen festa! 9/22 augusti 2008 Fastan till Guds Moders avsomnande Ingen prövning tillåts en människa som överstiger hennes krafter utan att Gud med prövningen även bereder en utväg. 8/21 augusti 2008 Fastan till Guds Moders avsomnande Förvärvandet av den Helige Ande innebär att vi blir delaktiga av gudomlig natur. Denna delaktighet utlovas oss i den Heliga skrift av både Johannes och Paulus, men särskilt tydligt i Petri andra brev (1:4). Kyrkofadern Irenaeus, lärjunge till Polykarpos, som i sin tur var Johannes lärjunge, gav form åt detta i den kända teologiska satsen: "Gud blev människa, för att människan skulle bli Gud". Athanasios från Alexandria uttrycker samma sak med orden: "Guds son blev människoson, för att människosönerna skulle bli Guds söner". Ingen kan undgå att höra denna sanning om man besöker en ortodox liturgi, särskilt i passionsveckans gudstjänster, men hur många ortodoxt kristna börjar leva och sträva därefter? 7/20 augusti 2008 Fastan till Guds Moders avsomnande Att förbli i tillbedjan och beskådande av Sanningen kan inte skänkas människan, så som det är givet åt änglarna. Därför måste människan genom sin av Gud givna fria vilja, sin tro och sin därav följande strävan och livskamp tillägna sig och förvärva Gudsgemenskap eller med andra ord den Helige Ande. Förvärvandet av den Helige Ande är därmed tillvarons högsta mål, men hur många kristna tar en sådan möjlighet på allvar? 6/19 augusti 2008 Kristi förklaring På Förklaringsberget Tabor utropar Petrus till Jesus: "Herre, här är oss gott att vara". Om människan älskade Gud av allt sitt förstånd och allt sitt hjärta, så skulle hon inte spekulera över hans väsen och dryfta Honom, utan hon skulle förbli i tillbedjan och beskådande: hon skulle oavlåtligt stå "ansikte mot ansikte" med Sanningen, i kärleksgemenskap med det högsta Goda. 5/18 augusti 2008 Fastan till Guds Moders avsomnande När en andlig fader eller biktfader svarar på en fråga från ett andligt barn är han i det ögonblick frågan ställs opåverkad av den lidelse som hans andliga barn behärskas av och kan därför se situationen klarare genom den gudomliga nådens röst. Men svaret kan ändå ha inslag av ofullkomlighet, men det beror inte på fadern utan på det andliga barnets förmåga att handla absolut fullkomligt. Oavsett detta leder alltid den andlige faderns anvisningar -även de om de är ofullständiga- till att det goda växer till, under förutsättning att orden blir mottagna med tro och verkligen åtlydda. Tyvärr urholkas ofta denna möjlighet som bikt och andlig vägledning innebär därigenom att det andliga barnet enbart ser en "ofullkomlig människa" framför sig och börjar lita på sin egen förmåga till tänkande, vacklar i sin tro och sålunda inte tar emot den andlige faderns första ord, utan gör invändningar och framför sina egna tankar och tvivel. Hur ofta ger inte präster andliga råd, men det andliga barnet vill inte ta till sig rådet och har redan bestämt sig före han gick till samtal för det svar han vill höra. Ännu mer illa är om det andliga barnet söker upp en annan fader i hopp om att få höra det svar han redan i sitt högmod tänkt ut. 4/17 augusti 2008 Fastan till Guds Moders avsomnande De flesta ortodoxt kristna lyssnar inte till Guds röst i sitt hjärta. De vare sig hör den eller förstår den. De lyssnar istället till de lidelser som bor i deras själ och som med sina högljudda röster dränker Guds lågmälda stämma. Därför når de inte heller kunskap om Guds vilja med sina liv. Av denna anledning öppnar Kyrkan en annan väg för oss, nämligen att söka råd hos en andlig fader. Att i ödmjukhet följa en andlig faders råd är den pålitligaste vägen av alla när det gäller att utröna Guds vilja. Tyvärr är det få ortodoxt kristna som insett hur vis och pålitlig denna metod är och söker råd hos andliga fäder, utan de litar istället på sitt eget omdöme och tycker att råd är överflödiga. Högmod blir därmed den lidelse som dränkt den möjlighet Kyrkan öppnat för oss. 3/16 augusti 2008 Fastan till Guds Moders avsomnande En ökenfader utryckte sig så
här: Fader Georges* Florovsky
utryckte sig på samma sätt: * Han använde själv alltid en fransk stavning av sitt förnamn och inte "George". 2/15 augusti 2008 Fastan till Guds Moders avsomnande En prästmunk i ett kloster kunde inte fatta varför "lärda människor" uppskattade och ville besöka en olärd munk i klostret. En dag då denne prästmunk talade med en munk, som förestod klostrets bokförsäljning, fällde han detta yttrade: - Jag frågar mig varför de går till honom, han läser ju aldrig några böcker. Den andra munken svarade: -Han läser ingenting, men han gör allt. Andra bara läser böcker, men gör ingenting! *** Så är det också ofta i världen. Man möter många som läser och vill debattera teologi, men gör ingenting. Och så möter man kristna som aldrig läser något, men som lever ett exemplariskt liv i ödmjukhet och kärlek till sin nästa. De förstår intuitivt mycket mer om "vägen" än de lärda, ty de har upplysts inte genom en bok utan genom den Helige Ande som bor i deras hjärtan. 1/14 augusti 2008 Begynnelsen av fastan till Guds Moders avsomnande Den som är högmodig och vill följa sin egen vilja lär sig aldrig någonting om det andliga livet, även om han levde i 100 år i askes och bön, för genom sin olydnad förolämpar han sin andliga fader och genom honom Gud. Idag börjar fastan till Guds Moders avsomnande. Vår Herre Jesus Kristus, himmelens och jordens och hela världens konung ödmjukade Sig och lydde Sin Moder och den helige Josef, medan vi ofta inte vill lyda vår andlige fader som Herren älskar, och åt vilken Han anförtrott vården om oss. Även om en andlig fader skulle vara "dålig", vilket innebär en stor prövning för "lärjungen", måste denne ändå bedja till Gud för sin fader i andens ödmjukhet, och då förbarmar sig Herren över dem båda. Få är de som förstår denna andliga sanning. 31 juli/13 augusti 2008 En präst skickade en gång en sammanställning av årets nyheter ur en tidning till en nunna. Han berättade detta för en annan nunna som direkt förebrådde honom och sade: "Tidningsläsning sår bara oro i vårt sinne och hindrar den rena bönen". Prästen invände dock och sa att han för egen del tyckte att nyheter i tidningar hjälpte honom att bedja, så att inte själen skall glömma världen. Nunnan sade då: "När själen beder för världen vet hon bättre om all nöd på jorden utan tidningar, och vet vad människorna har behov av, och lider med dem." Prästen frågade då nunnan hur själen kan veta om vad som sker i världen. Nunnan svarade: "Tidningar skriver inte om människor utan om händelser, och därtill ofta osant. Tidningar och nyheter gör bara klosterfolk förvirrade, och vi får inte reda på sanningen genom dem. Genom bönen renas däremot vårt sinne och vi ser allting klarare." Prästen vågade inte fråga nunnan mer och skämdes över att han skickat brevet till den andra nunnan och gett henne oro i onödan. 30 juli/12 augusti 2008 Den högmodige är aldrig nöjd och klagar ofta, men för den ödmjuke är allting bra. 29 juli/11 augusti 2008 Den som bemästrat lyssnandet och tystnaden kan få ett välsignat tal. 28 juli/10 augusti 2008 Klosterfolk skriver sällan eller aldrig böcker därför att det finns så många utmärkta skrivna, och det räcker för dem. Men om dessa på ett eller annat sätt skulle gå förlorade skulle klosterfolket skriva nya. O, om vi kunde vara lika visa! Istället har många ett till synes evigt behov att få utrycka sig i artiklar, böcker, tidningar och på Internet med bloggar och hemsidor. Deras iver att framhäva sig själva och sina idéer verkar aldrig ta slut. Att öva tystnadens konst är svår och vi alla har mycket att lära. 27 juli/9 augusti 2008 En munk var ute och reste på ett tåg. Mitt emot honom i kupén satt en man som inledde en konversation med honom. Ett tag in i samtalet öppnade han vänligt sitt cigarettetui för att bjuda munken på en cigarett. Munken tackade för hans vänlighet, men tog ingen cigarett. Mannen frågade honom då: "Tar Ni ingen eftersom Ni tror att det är en synd att röka? Men jag har ofta upplevt att rökning kan vara till hjälp i livet för att få koppla av. Det går lättare att arbeta sedan, och det kan också ge ett tillfälle till ett trevligt samtal..." Mannen fortsatte på så sätt med argument för rökning och försökte övertala munken att ta en. Till slut sa munken: "Ok, om ni nu tror att rökning är så bra för Er, försök då innan Ni tänder cigaretten, att be en bön och läsa en Fader vår..." Mannen sa då förskräckt: "Att be före man ska röka - det passar sig inte!" Då sa munken: "Då är det också bäst att inte göra något, som man inte kan inleda med en bön!" Tänk om vi alltid kunde tänka så! Kan vi inte inleda aktiviteten med en bön, så bör vi undvika den. 26 juli/8 augusti 2008 Vår broder bör alltid vara det vi lever för. 25 juli/7 augusti 2008 En präst kände ofta sorg i sitt hjärta att han inte fortsatt sina studier i teologi vid universitet och sa till sin andliga fader: "Det är synd att jag nu varken har tid eller kraft att studera mer teologi". Den andliga fadern svarade: "Menar du att det skulle vara så viktigt...? Du tänkte Dig en akademisk karriär? Han teg så ett tag och de båda satt tysta, sedan sade han: "För min del tycker jag bara en sak är viktig: att bli ödmjuk, för högmodet hindrar oss att älska vår nästa och våra fiender." 24 juli/6 augusti 2008 Den som är lagt för mystik och äger ett böneliv lever på ett högre och värdigare plan än den som endast söker förståndets lärdom. 23 juli/5 augusti 2008 Om en människa ständigt inriktar sin vilja på materiella och fysiska ting eller rent intellektuella upplevelser blir hon till slut avtrubbad och andligt okänslig. |