Den Ortodoxa kyrkan är en grupp eller en federation av lokala kyrkor som alla gör exklusivt anspråk på att tillsammans ensamt föra vidare det som "Herren gav, apostlarna predikade och fäderna bevarade" (den Helige Athanasios). Kyrkorna delar samma gudstjänst, andliga liv och kyrkorätt. Var och en av dessa utövar sin andliga och administrativa myndighet inom sina bestämda gränser. På ca. 150 miljoner ortodoxa trosbekännare finns ca 20 sådana lokala grupper.
Under historiens gång har flera grupper lämnat den Ortodoxa kyrkan på grund av olika teologiska kontroverser. Den första stora schismen ägde rum vid kyrkomötet i Kalcedon 451, där en grupp inte erkände konciliebesluten om Kristi två naturer. Denna schism från den Ortodoxa kyrkan har skapat de så kallade Österländska kyrkorna. Den största gruppen som finns representerad i Sverige från dem är den Syrisk-ortodoxa kyrkan med ca 25.000 medlemmar. Den andra stora schismen från den Ortodoxa kyrkan är en process som ägde rum gradvis mellan år 800-1200 när västerlandet med påven i spetsen lämnade gemenskapen med de andra ortodoxa patriarkaten. Denna schism från Kristi Kyrka skapade den Romersk-katolska kyrkan, som i sin tur splittrades på 1500-talet i och med de protestantiska kyrkornas tillkomst.
Till Sverige kom den Ortodoxa kyrkan tillbaka på 1600-talet. I och med freden vid Stolbova 1617 gavs ryska handelsmän rätt att utöva sin religion i Sverige. För detta grundades en ortodox församling i Stockholm. Huvudsakligen är det dock invandringen från ortodoxa länder efter 1960 som gjort att den Ortodoxa kyrkan idag är det tredje största trossamfundet i Sverige. Den största ortodoxa kyrkan i Sverige är den Serbisk-ortodoxa kyrkan (27.000) och den Grekisk-ortodoxa kyrkan (18.000).
Den Sanna (gammalkalendariska) Grekisk-ortodoxa kyrkan är en motståndsrörelse inom Greklands autokefala (självständiga) kyrka. Rörelsen uppstod 1924 i samband med byte av kyrklig festkalender från den kalender som de Heliga fäderna kommit överens om vid kyrkomötet i Nicea år 325 (den s.k. julianska eller gamla stilens kalender) till den gregorianska s.k. nya stilens kalender. Kalenderbytet väckte livlig opposition framför allt i klostren och bland enkla, fromma lekmän. Oppositionen stöddes så småningom även av ett antal biskopar. Dessa bildade en oppositionssynod. Gammalkalendarismen är dock inte i första hand ett motstånd mot ny kyrklig festkalender där alla kyrkliga högtider utom påsken infaller 13 dagar tidigare, utan en reaktion mot den teologiska modernismens angrepp på den Ortodoxa kyrkan. Kalenderbytet är begynnelsen på ett nytt och farligt tankemönster bland ortodoxa kyrkoledare där man kompromissar med ortodox tro och praxis. I väntan på ett stort kyrkomöte där dessa frågor skall få ett slutgiltigt svar har gammalkalendariker därför, enligt god ortodox sed, ingen nattvardsgemenskap med den andra delen av den Grekisk-ortodoxa kyrkan. Gemenskap finns med de kyrkor som har samma kyrkosyn, den Sanna Rumänsk-ortodoxa kyrkan under Metropolit Vlasie, den Sanna Bulgarisk-ortodoxa kyrkan under Biskop Photii av Triaditza och den Ryska utlandskyrkan under Metropolit Agathangel av New York och Östra Amerika.
Söker Du adress eller kontaktperson till andra ortodoxa eller österländska kyrkor rekommenderar vi SST:s hemsida.
Läs mer om den Ortodoxa kyrkan här:
En allmän encyklopedisk information om den Ortodoxa kyrkan och dess teologi finns på den engelskspråkiga Wikipedia
Allmänt om ortodoxa och österländska kyrkor och begravningssed - en artikel skriven av Fader Anders Åkerström i skriften "Respekt och hänsyn - Olika trossamfunds syn på ceremonier kring dödstillfället" utgiven av begravningsbyrån Fonus Inlagt 2008-09-22
Vilka är gammalkalendariker och vad vill vi
