Biskop Johannes av Makarioupolis (+2020)
Grundare av missionen i Sverige
Biskop Johannes Deurloo föddes den 31 januari 1930 nära Rotterdam i Nederländerna. Hans föräldrar var bönder och tillhörde den reformerta kyrkan.
När Biskop Johannes gick i grundskolans högstadium konverterade han till den Romersk-katolska kyrkan mot sina föräldrars vilja och anslöt sig så småningom till Franciskanerklostret i Weert Limburg i en ålder av nitton år 1949. Vid klostret slutförde han de teologiska studier han anmodats och gick även igenom ett treårigt program i konstvetenskap genom Écoles des Beaux-Arts i Paris. Han tog så småningom ett certifikat i konstrestaurering.
Genom sina konststudier kom han i kontakt med ikonografin och blev intresserad av den Ortodoxa kyrkan. Efter en kris i tron i samband med det Andra Vatikankonciliet lämnade han den romersk-katolska tron och flyttade 1965 till Sverige, där han så småningom gifte sig med Monica Johannesson. Tillsammans fick de två barn, Anders (Lukas) och Cecilia, och 1973 konverterade hela familjen till den Ortodoxa kyrkan.
1976 vigdes Biskop Johannes till diakon av Metropolit Irinei, som då tillhörde den "Fria Serbiska kyrkan", som nu är återförenad med det Serbiska patriarkatet. 1977 upphöjde Metropolit Irinei honom till Presbyter och gav honom i uppdrag att betjäna de serbiska församlingarna i Stockholm och Malmö. 1978 grundade han Heliga Konstantin och Helena ortodoxa församling i Stockholm, först i en lokal i Aspudden, sedan i Rågsved, sedan Sätra för att slutligen bygga en kyrka åt församlingen i mitten av 1990-talet i Vårberg.
1985 då Biskop Johannes var bekymrad över den serbiska kyrkans ekumeniska aktivitet och vissa pastorala problem vädjade han att bli mottagen av Metropolit Kyprianos av Oropos och Fili som tillhörde den del av den Grekisk-ortodoxa kyrkan som följer den s.k. gamla kalendern.
1990 tilldelades Biskop Johannes en Theol. Lic. av Center of Traditionalist Orthodox Studies, Etna (USA) för uppsatsen ”History and Idea of the Holy Icon in the Orthodox Church”. 1988 gick Biskop Johannes dotter Cecilia i kloster tillägnat St. Elizabeth, the Grand Duchess of Russia i Etna (USA) och är nu schemanunna under namnet Justina.
Alldeles före Biskop Johannes fru Matushka Monica insomnade i början av 1999 vigdes hon till det stora schemat under namnet Parthenia. Biskop Johannes själv tonsurerades till munk den 2 maj 1999. Fyra dagar senare upphöjdes han till Arkimandrit. På söndagen före den Stora och Heliga Fastan den 12 mars 2000 konsekrerades han till titulärbiskop av Makaroupolis i de Heliga Kyprianos och Justina kloster, Fili (Athen) Grekland.
Under hösten 2010 råkade Biskop Johannes ut för en olycka, skadade sin rygg allvarligt och hade därefter allt svårare att kunna celebrera gudstjänster. I februari 2014 vigdes han till det Stora schemat och drog sig så tillbaka som aktiv biskop. Trots sin sjukdom, som gjort att han mestadels varit sängliggande i tio år, har han under de åren varit en stor tröst och ett starkt stöd för församlingsbor och andra ortodoxa som frekvent besökt honom. Han insomnade stilla lördagen den 5/18 juli då vi firar den Heliga Elisabet, Storfurstinnan av Ryssland, i sitt rum intill den ortodoxa kyrka han själv byggt i Vårberg och begravdes på tisdagen 8/21 juli, tre dagar senare, alldeles bakom altarområdet utanför sin kyrka, enligt ortodox sed för biskopsbegravningar. Begravningen celebrerades av Metropolit Kyprianos av Oropos och Fili, Stockholms stifts ställföreträdande biskop, samt Biskop Ambrosios av Methonis som gjort stora insatser för att stötta den svenska missionen i vårt stift, tillsammans med församlingens prästerskap. Biskoparna kom från Grekland med det första direktgående flygplanet sedan Coronakrisen utbröt.
Biskop Johannes är mest känd i en vidare krets i Sverige för sina ikonmålarkurser som han, med stor iver och flitighet, höll på många platser i Sverige från 1970-talet fram till olyckan 2010 och för sina målade ikoner som finns i många svenska kyrkor och församlingshem. Biskop Johannes får räknas som en av pionjärerna i Sverige med att föra traditionell ortodox ikonografi till den popularitet den har i dag i alla kristna trossamfund.
Evig åminnelse!