"Den som gör motstånd för att försvara sanningen” kämpar den goda kampen för ”Ortodoxt och Gud behagligt motstånd” och på grund av detta erkänns alla vara ”Bekännare” som ”gör motstånd mot heresi och kämpar för Ortodoxi”.
(Helige Theodoros Studiten,
Patrologia Graeca, Vol. XCIX, cols 1064C, 1045D och 1177C")
Den Ortodoxa kyrkan tror på vad Trosbekännelsen bekänner: "Jag tror...på en enda, helig allmännelig och apostolisk kyrka". Detta innebär att vi tror att det endast finns EN kyrka, som andra kristna grupper splittrat sig från genom tidernas lopp. Den första stora splittringen var på 400-talet då de så kallade Österländska kyrkorna bröt sig ur. Och den andra stora splittringen var en process från 800-talet till 1200-talet då den Romersk-katolska kyrkan bröt sig ur. Den Ortodoxa kyrkan tror vidare att Guds Nåd inte kan finnas utanför hennes gränser. Detta innebär att vi bestämt tillbakavisar den så kallade "gren-teorin", som menar att alla kyrkor och samfund är likt grenar i ett och samma träd, Kristi kropp. Denna sanning har den Ryska Utlandskyrkan valt att klargöra genom ett tillägg till Synodikon som läses upp på Ortodoxins söndag (den första söndagen i Stora Fastan):
Mot dem som attackera Kristi Kyrka genom att lära ut att Kristi Kyrka är delad uti så kallade "grenar" som skilja sig i lära och liv, eller att Kyrkan icke existerar synligt, utan kommer att formeras i framtiden då alla "grenar" eller sekter eller samfund, och även religioner, kommer att förenas i en enda kropp; och som icke särskiljer Kyrkans prästerskap och Mysterier från heretikernas, utan säger att heretikernas dop och eukaristi är verkningsbart för frälsningen; därför, mot dem som medvetet har gemenskap med dessa tidigare namngivna heretiker, eller som pläderar, sprider ut eller försvarar deras heretiska ekumenism under täckmanteln broderlig kärlek eller den påstådda föreningen av separerade kristna, Anathema!
Detta innebär konkret att vi är mycket tveksamt inställda till den s.k. ekumeniska rörelsen. "Kyrkornas återförening" kan för en ortodoxt kristen trosbekännare endast innebära konversion till den Ortodoxa kyrkan och vad det sedan innebär. Sedan 1960 har dock ett stort antal ortodoxa kyrkoledare deltagit i den ekumeniska rörelsen och initierat ett nytt otraditionellt förhållningssätt. Vår synod har ställt sig kritisk till detta, liksom Ortodoxins hjärta Agion Oros (det heliga Berget) Athos, och har av denna anledning tagit avstånd från dem.
Här nedan följer några artiklar om vår synods kritik och ställningstagande gentemot de Ortodoxa som kompromissar med vår heliga tro.
-
Bytet av kalender 1924 och ekumenikens heresi, finns även på arabiska
-
Liturgical Ecumenism: A Propaedeutic to the True Nature of the Great Synod of 2016
-
Ecumenism in the Homestretch and the Orthodox Witness of a Contemporary Saint and Confessor (Synodal Gathering, Sunday of Orthodoxy, 2015)
-
The Eternal Boundaries of Orthodoxy and the “New Ecclesiology” of the Ecumenists (Sunday of Orthodoxy, 2015)
-
Resolution: Genuine Orthodoxy in View of the Challenge of 2016 (Third Clergy Synaxis, Fili, Athens, Tuesday, November 5/18, 2014)
-
The “Sigillion” of 1583 Against “the Calendar Innovation of the Latins”: Myth or Reality
-
Den Ryska utlandskyrkan kapitulerar - och vad har hänt 2006?
-
Ortodoxa helgon för vår tid när allt fler svävar på målet om vad kyrkan står för. Martyrerna på Athos, den Helige Antonius, Romaren och den Helige Makarius, Romaren
"Kanonicitet"
-
Kyrkans gränser – en nödvändig kommentar till Kristi förklarings församlingsblad
-
"Ingen term är så ofta använd -och missbrukad- bland Ortodoxa som termen kanonisk" skrev Fader Alexander Schmemann. Nedan återfinns en artikel på engelska skriven av Fäderna vid Helige Gregorios Palamas kloster som på ett utmärkt sätt förklarar ett rätt bruk av termen: "The True Meaning of Canonicity".
"…det är inte en patriarks eller synods beslut som skapar och garanterar kanonicitet, utan tvärtom, det är beslutets kanonicitet som ger det sann auktoritet och kraft. Sanning och inte makt, är kriteriet, och kanones, precis som Kyrkans dogmer, uttrycker Kyrkans sanning. Och precis som ingen makt eller auktoritet kan förvandla heresi till Ortodoxi och göra något som är svart till vitt, så kan ingen kyrklig makt göra en situation kanonisk som i själva verket är okanonisk.”
(Fr. Alexander Schmemann, St. Vladimir’s Theological Quarterly, Vol. 8, No. 2 (1964) pp. 67-84.)