Onsdagen den 12/25* september hade vi glädjen att återse Metropolit Kyprianos av Oropos och Fili, Grekland som är Stockholms Ortodoxa stifts ställföreträdande biskop. Han anlände vid lunchtid till Arlanda i sällskap av subdiakonen Christos och två nunnor från Heliga Änglarnas kloster. Fader Anders och några andra troende mötte dem på flygplatsen. Gudstjänsten för mottagandet av biskop firades sedan i Heliga Konstantin och Helenas kyrka i Vårberg då Fader Stefanos och Fader Alexander deltog tillsammans med en ovanligt stor grupp troende.
Metropoliten uttryckte sin glädje att återigen befinna sig i församlingen i Sverige, förmedlade välsignelser från Ärkebiskop Kallinikos och de andra biskoparna i Grekland samt hälsningar från bröder och systrar i Grekland. Han hoppades på ömsesidigt andligt uppbyggliga dagar under sitt pastorala besök och uppmanade alla till bön för fred i världens krigsdrabbade områden.
Fader Anders tackade Metropoliten för att han gör ansträngningen att komma och besöka vårt stift i Sverige så ofta och sade att det betyder så mycket det för oss. Hans besök hjälper oss att få saker gjorda i församlingen. Samma morgon hade kyrkans mattor kommit tillbaka efter att ha skickats på tvätt, något som bekostats av en välgörare till församlingen. Gardinerna hade också blivit tvättade och just upphängda samt en generell städning av hela kyrkan. En trisagion firades vid Biskop Johannes (+2020) grav bakom kyrkan och alla närvarande bjöds sedan på en måltid.
Torsdagen den 13/26 september firades agrypnia (nattgudstjänst) till det dyrbara Korsets upphöjelse i Heliga Konstantin och Helenas kyrka med början kl 19.30 med Kompletoriet, Akatisten till det dyrbara Korset följt av Vesper med Lity och välsignelse av artoklasia. Omedelbart fortsatte gudstjänsten med Orthros och Gudomlig hierarkisk liturgi med Metropoliten och samtliga präster i församlingen. I slutet av Orthros gjordes den traditionsenliga processionen med Korset på en bricka dekorerad med blommor och basilika följt av korsupphöjelsen i alla väderstreck. Alla de troende vördade sedan Korset och fick en blomma och en basilikakvist från brickan som välsignelse att ta med sig hem när gudstjänsten var slut vid 2-tiden på natten.
Metropoliten talade några ord om högtiden och om Korsets betydelse i våra liv i slutet av Liturgin: Idag vördar vi det dyrbara korset och Kristis korsfästelses mysterium. Herren säger att så älskade Gud världen att Han utgav sin enfödde Son och sände Honom till världen för att de som tror på Honom ska få evigt liv. Idag firar vi Kristi människokärlek, Han blev människa för vår skull och utstod frivilligt lidande på korset och nedteg till graven för att upplyfta vår fallna natur. Idag firar vi vår befrielse från synden, döden och djävulen. Idag förstörs alla avgudar genom Korsets kraft. Avgudarna är njutningslystnaden, girigheten och maktlystnaden.
Idag visar Kristus vägen för vår frälsning. Det betyder att vi behöver efterlikna Kristi väg. Vi måste också korsfästas, korsfästa vår gamla människa med våra lidelser och svagheter. Vi är fulla av andliga sjukdomar. Om vi vill bli helade från dem måste vi följa Kristus och göra som Han sade att försaka oss själva och bära vårt kors. Vår frälsning är inte lätt. Den onde strider mot oss, våra lidelser och vår gamla människa är emot oss. Vi tackar Gud att Han alltid påminner oss om detta när vi vördar det heliga korset, på ikonerna av Korsfästelsen och vid högtider som korsets upphöjelse. Vi måste upphöjas tillsammans med Kristus på korset och bli kvar där tills den gamla människan dör. Det är en svår kamp men vi har vår Herre som exempel, vi får kraft av Kristi kors och vi ber till Guds moder och alla helgon som korsfästes tillsammans med Kristus. När vi drabbas av svårigheter, vad de än beror på, måste vi ha tålamod och inte klaga utan tacka och ära Honom för att vi lider för Hans kärleks skull.
Min bön är ikväll att vi inte glömmer Korset. Korset är förbundet med vårt liv även om det är svårt. Men det är bara en sida av Korset, den andra sidan är uppståndelsen. Vi korsfästs tillsammans med Kristus och förblir på korset och om vi tackar Gud för det kors vi fått så får vi också smaka av uppståndelsens välsignelse och glädje. Det är ett mysterium. Vi lider men känner samtidigt djupt inom oss energin från Kristi uppståndelse som sakta helar vårt väsen och gör oss värdiga att känna uppståndelsens glädje. Bara på så sätt kan vi bli en Guds boning. Må detta vara vårt levnadssätt om vi önskar vara äkta kristna! Må nåden från Kristi kors och Theotokos och alla helgons förböner hjälpa oss att bära vårt kors!
Fredagen den 14/27 september hade Metropoliten ett tre timmar långt möte med församlingens präster. Fader Anders informerade Metropoliten om den senaste tidens händelser i församlingen då många unga har tillkommit. Metropoliten gav prästerna råd och vägledning hur de ska bemöta olika pastorala problem i församlingen. Han informerade även om viktiga kyrkliga händelser i Grekland och andra länder, särskilt gällande det gemensamma firandet av påsken av de Ortodoxa inblandade i den ekumeniska rörelsen och katolikerna. Det bestämdes att en informativ Synaxis ska hållas den första söndagen i november (enligt kyrklig kalender) då de svenska prästerna ska informera församlingen och andra intresserade om festdagskalenderns innovation.
Lördagen den 15/28 september firades Gudomlig hierarkisk liturgi i Heliga Philothei Ortodoxa kloster med Metropoliten och vårt stifts alla präster. Ett tjugotal troende från församlingen i Stockholm och två besökare från England deltog.
Efter liturgin sade Metropoliten några ord till uppbyggelse: Genom Korsets kraft och nåd kom Guds nåd till världen och leder oss från synden till helgelsen. Må den lilla flocken av troende i Sverige bli större, inte så mycket som till antalet utan först och främst bli större andligt och få rika gåvor av den Helige Ande. Må den helgas och ledas till Paradisets ljus. Vi i Grekland är fattiga att ta med oss materiella gåvor. Bed att vi förblir fattiga för att Herren saligprisade de fattiga! Med de fattiga menade Han inte bara de som har en ödmjuk ande utan också de som inte är bundna till det jordiska så att själen är fri att höja sig till andligt skådande. Vi är materiellt fattiga men vi har en rikedom av kyrkans helgons reliker. I år har vi helgonförklarat ett nytt helgon i vår synod, den Helige Hieronymos av Parnitha, och vi har med oss en bit av relikerna som ni kan vörda till helgelse för kropp och själ tillsammans med en ikon av helgonet. Vi kommer att lämna kvar reliken här i klostret som en gåva.
En trisagion firades efteråt vid klostrets grundares, Moder Philotheis (+2012) grav och sedan bjöds alla på en måltid av nunnorna. Efter maten talade Fader Anders om den gamla tidernas kalender på en sk runstav då folkets liv, fram till och med på 1600-talet, kretsade kring kyrkans högtider och alla visste när de inföll genom runstaven. Man benämde dagen i anslutning till närmaste högtid så att denna dag tex skulle man ha sagt ”lördagen efter Korsets upphöjelse”.
Metropoliten talade om ånger, botfärdighet och omvändelse och vårt behov av att hela tiden förnya det levnadssättet genom att minnas Kristi korsfästelse och ha ständig sund självförebråelse så att vi inte lever i rutin och förblir döda andligt. Ett sådant levnadssätt öppnar vårt väsen för Guds kärlek och kärleken till vår nästa.
Han berättade en historia om en syndig kvinna som genom sin bön och omvändelse gjorde så att ett dött barn fick liv igen. Den äldre Metropoliten sade alltid att det är ett större mirakel när en syndig människa ångrar och omvänder sig än när en död uppstår. När en död uppstår är det Gud som utför miraklet men när en syndig människa omvänder sig kräver det också människans egen vilja och aktiva handlande vilket gör den händelsen ännu mer häpnadsväckande.
Församlingens präster, nunnorna och några troende gick sedan till den närliggande Villberga kyrkogård och firade trisagia vid två gravar tillhörande församlingsmedlemmar.
Samma kväll firade Metropoliten och det svenska prästerskapet Vesper i Heliga Konstantin och Helenas kyrka till uppståndelsen, Korsets tredje uppenbarelse och Nordens helgon följt av Kompletoriet och Akatisthymnen till Gudsmoder samt kanon till Nattvardsbönerna.
Söndagen den 16/29 september firades midnattsgudstjänsten, Orthros och Gudomlig hierarkisk liturgi på grekiska, svenska, kyrkoslaviska, engelska och arabiska. I slutet av Liturgin vidareförmedlade Metropoliten välsignelser från ärkebiskopen och de andra biskoparna i synoden och påminde om att vi denna dag firade minnet av Korsets tredje uppenbarelse 1925 när de som bekände sig till den gamla kalendern firade agrypnia till Korsets upphöjelse var med om ett mirakel när de såg ett kors på himlen uppenbara sig. Denna dag firade vi också Synaxis av Nordens helgon och Metropoliten uppmanade alla som kommer till kyrkan att vörda ikonen av Nordens helgon som finns där. Han sade: Ni är inte ensamma här i Norden, ni har korsets nåd och alla nordiska helgonen att hjälpa er i er andliga kamp. Jag vill uppmana er att ha kärlek och enhet mellan er och var försiktiga att inte döma kyrkans herdar men inte heller andra systrar eller bröder. Vi är skyldiga att bara döma oss själva, att ångra oss och be om Guds nåd. För alla andra finns också Guds nåd och vi bör aldrig döma någon.
För att stärka oss i den andliga kampen hade Metropoliten tagit med sig från Grekland, små reliker av den nyligen helgonförklarade Helige Hieronymos som 1943 insomnade i Herren i Aten. Han var en stor kyrklig gestalt, grundare till Heliga Paraskevis kloster där han levde asketiskt liv och kämpade mot den nya kalenderns innovation. Han gjorde många mirakel medan han levde men också efter sin död. En relik kommer finns kvar i kyrkan i Stockholm, en i Uppsala och en i klostret. Metropoliten sade: Genom den Helige Hieronymos har vi ännu en hjälpare i vår andliga kamp och vi hoppas att helgonets nåd, liksom alla helgons, kommer vara en hjälp att fortsätta vår kamp med tålamod att bära det kors som vi alla bär. Vårt liv är ett kors. Herren sade att den som vill följa Honom måste försaka sig själv och bära sitt kors i botfärdighet, kärlek och tacksamhet till Gud.
Alla vördade sedan den Helige Hieronymos reliker och fick ett häfte med helgonets liv översatt till svenska vilket kan läsas här.
Efter Liturgin bjöds alla gäster på en festlig måltid och Metropoliten fick bekanta sig med några nya församlingsbor och andra som var intresserade av vår församling som åkt ända från Umeå för att delta i gudstjänsten och träffa Metropoliten. Han välkomnade dem och berömde deras ansträngning att åka så långt för att komma till vår kyrka.
Efter måltiden ledde Fader Anders en spontan liten pilgrimsfärd för alla intresserade och lediga, en grupp på 13 personer som åkte i Helige Botvids fotspår till Salems och Botkyrka kyrka samt Helige Botvids källa.
På söndagskvällen genomfördes som vanligt en sk Synaxis när Metropoliten talade i kyrkans matsal om det andliga livet, vilket tolkades simultant till svenska och även till engelska för gäster från England. En ovanligt stor grupp av unga människor hade samlats denna kväll som lyssnade uppmärksamt. Metropoliten talade om vikten av hur vi klär oss i kyrkan därför att det speglar vårt inre. Ordning och tystnad i kyrkan är förutsättningar för att alla ska kunna be utan distraktion och på så sätt helgas genom Liturgin. Han talade också om att trots att det är otänkbart för kristna att inte kunna förlåta andra så är det ändå många som har svårt att göra det. Samtalet handlade vidare om att lära oss att lita på Guds försyn, att sjukdom och prövning kan vara en välsignelse och om barnuppfostran med kärleksfull stränghet, ödmjukhet och bön. Metropoliten berättade flera historier från några texter som exempel och gav tillfälle åt de närvarande att ställa frågor och berätta om egna erfarenheter angående ämnet. Se mer detaljerad text för Synaxis här.
Måndagen den 17/30 september åkte Metropoliten med sällskap till Skogskyrkogården och firade Trisagia vid gravarna tillhörande församlingsmedlemmar. Efter det hade han enskilda samtal för bikt, andlig rådgivning och vägledning.
Tisdagen den 18 september/1 oktober åkte Metropoliten med sällskap, Fader Anders och Fader Alexander till Norrköping och firade Liturgi i det lilla huskapellet tillägnat den Helige Ignatios av Antiokia. Under måltiden som serverades när Liturgin var slut diskuterades den kyrkliga situationen för de arabisktalande och andra allvarliga ämnen.
Onsdagen den 19 september/2 oktober reste Metropoliten tillbaka till Grekland efter en hel veckas välsignade och intensiva dagar i vårt stift då han andligt stärkt och uppmuntrat oss att fortsatta den goda kampen för traditionell Ortodoxi i Sverige. Vi är så tacksamma att han trots svårigheter med hälsan gör uppoffringen och ansträngningen att komma personligen till vårt land för att hjälpa oss att gå framåt på den smala vägen mot Paradiset, som börjar redan här och nu genom livet i Kristus. Vi ser redan fram emot hans nästa besök i Sverige som är planerat till 19-24 februari 2025.
*Det första datumet anges enligt kyrklig kalender och det andra enligt den nya, politiska kalendern.