Metropolit Kyprianos av Oropos av Fili, Grekland, Stockholms Ortodoxa stifts biskop, intervjuades i september 2023 av Timothy Schenone från Saint Photios Theological Seminary i Etna, Kalifornien, USA. Intervjun filmades under Metropolitens Sverigebesök i samband med prästvigningen av Fader Alexander Hahr och har publicerats på seminariets YouTube-kanal i serien intervjuer kallade ”Tea Time at the Seminary”. Här presenterar vi nu en översättning till svenska av en av frågorna till vår Metropolit.
Fråga (Timothy): Nuförtiden hör man ofta folk säga saker som "världens undergång är nära. Det är den yttersta tiden nu och det finns inget hopp för någon." Det finns ju någon sanning i det och det är uppenbart att det händer mycket ont i världen just nu. Samtidigt är det många som blir förtvivlade, deprimerade och missmodiga över vad som händer i vår tid. Vad kan människor göra för att undvika att bli modfällda när det gäller tillståndet i världen idag och kanske kan vara mer hoppfulla?
Svar (Metropoliten): Kristna som är överväldigade av nedstämdhet och modfälldhet på grund av allt som händer i världen och tolkar dem som tecken på den yttersta tiden har inte en korrekt tolkning av historien. Historien tolkas med hjälp av Ortodoxa antaganden. Historien är inte något skrämmande. Historien är för oss en gåva från Gud i vilken vi kan utvecklas i Kristus och redan nu i våra liv uppleva den yttersta tidens härlighet genom Kyrkans Mysterier och bönen och i allmänhet genom ett liv i Kristus.
När vi upplever den yttersta tidens härlighet genom de Heliga Mysterierna och livet i Kristus ser vi på allt med optimism. Därför att historien, som vi vet, inleddes med Ordets inkarnation; det vill säga, redan för 2000 år sedan inträdde vi i de sista tiderna. Eskatologin började för 2000 år sedan. Vi befinner oss i den sista tiden. Kyrkan på apostlarnas tid trodde att Kristi andra ankomst skulle äga rum när som helst. De upplevde mycket intensivt denna känsla av Kristi återkomst och detta fyllde dem med glädje, inte med förtvivlan.
Vi bör inte avguda världen. Någon gång kommer världen att gå under. Den kommer att förvandlas; den kommer inte att förstöras. Allt som sker leder till en pånyttfödelse, en förnyelse av skapelsen. Så när vi upplever denna eskatologiska pånyttfödelse mysteriologiskt, känner vi glädje och det är en välsignelse. Naturligtvis kan vi se dystra saker hända runt omkring oss, men de påverkar oss inte, för genom dessa och bakom dessa, skådar vi de sista tidernas härlighet.
Jesus Kristus är historiens Herre. Därför, om Gud vill att Kristi andra ankomst ska äga rum i morgon, må det vara välsignat! Låt Honom komma! Vi ska ta emot Honom! Vi bör helt enkelt bara vara redo. Det enda vi behöver bekymra oss om är huruvida vi är redo att ta emot Herren som kan komma när som helst. Herren är den vi väntar på, men Han är redan närvarande i Kyrkan. Vi lever i Hans närhet och förenar oss med Honom.
Genom glädjen i vår förening med Kristus, de Heliga Mysterierna och ett kristet böneliv o.s.v., leds vi alltså inte till ett tillstånd av förtvivlan, besvikelse och modfälldhet genom det som sker. Saker här på jorden är inte eviga. Vi väntar inte, som en del tror, på att allting ska förstöras i den yttersta tiden. Vi väntar på Kristus! Dessförinnan kan svårigheter ske, som vi nu i viss mån upplever, som kommer att kulminera i framtiden. Men det sista ordet ligger i Guds händer. Han kommer att förvandla historien; Han kommer att förvandla världen och vi kommer ifrån den tiden att leva i Guds barns frihet.
Vi måste fördjupa oss i det vi säger många gånger varje dag: "Tillkomme Ditt Rike, ske Din vilja, såsom i Himmelen så ock på jorden." När vi säger: "Tillkomme Ditt Rike, ske Din vilja", betyder det att vi i varje ögonblick upplever vår Herres närvaro i våra liv. Kristus är närvarande. Han kommer i framtiden, men Han är redan närvarande genom Kyrkans Heliga Mysterier och vi upplever glädjen av Hans närvaro.
Är våra liv fyllda av de Heliga Mysterierna, Eukaristin (den Heliga Nattvarden), förhärligandet av Gud, kyrkobesök, förening med Kristus och med helgonen? I så fall bekymrar oss inte de andra sakerna. Dessa andra saker ger oss helt enkelt en "god ängslan" att vara försiktiga så att vi inte förlorar Lammets sigill. Vårt enda bekymmer är att inte förstöra sigillet som vi fick vid det heliga dopet. Så länge vi har Lammets sigill betyder det att den Gode Herden som gav oss detta sigill är bredvid oss, skyddar oss och vi har ingen vånda eller oro. Historien ligger i Hans händer. Det som vår Herre kommer att göra angår Honom allena.
Det enda vi behöver göra, och är skyldiga att göra som kristna, är att utgöra den goda och ljusa sidan av historien, precis som månen har en mörk sida och en ljus sida. Vi måste se till att vara levande kristna och leva i Fadern, genom Sonen, i den Helige Ande. Vi bör uppleva vår förvandling här och nu. Vi bör uppleva våra hjärtans rening, eftersom Herren sade: "Saliga är de renhjärtade, ty de skall se Gud."
Den som strävar efter att rena sitt hjärta upplever ständigt Guds närvaro i sitt hjärta. Således oroar han sig inte för någonting. Inte för att han är okänslig för historien. Gud förbjude! För att upprepa, han har en "god ängslan", inte en ohälsosam sådan som visar sig som stress, besvikelse, modfälldhet och dylikt. Han är sunt angelägen om att upprätthålla sitt förhållande till Gud på rätt sätt och att leva i Kristus och Kristus i honom. Då förändras allt.
Historiens tolkning är något som en kristen upplever genom de Heliga Mysterierna, genom ett heligt liv i Kristus som han upplever i Kyrkan. Med andra ord måste vi ha en positiv förståelse av historien, oavsett det faktum att ondskan råder. Låt oss inte glömma att när vår Herre levde på jorden, som vi läser i det heliga Evangeliet, kallade han själv fienden – det vill säga de onda andarna, djävulen – för denna världens furste. Vår Herre visste detta. Denna världens furste är fienden i den meningen att han dominerar majoriteten av världen genom lidelser och synd. Men Herren sade inte att vi skulle bli förtvivlade eller modfällda på grund av det. Han sade till oss: "Jag kommer." Och vi säger: "Kom, Herre!" Amen. Och vi tar ständigt emot Honom, jag upprepar, genom bön, genom Kyrkans Mysterier och genom Kyrkans förvandlande kraft och livet i Kristus.
Se videon för denna text nedan.