Predikan av Fader Anders Åkerström på Helige Nikolais dag firad i Heliga Philotheis kloster 6/19 december 2024. I dagens apolytikon (troparion) beskrivs den Helige Nikolaos som ”trons rättesnöre och lärare till återhållsamhet… genom ödmjukhet har du vunnit höghet och genom fattigdom himmelriket”. Ingenting beskriver hans förvandling till gudomliggörelse bättre än dagens Evangelietext som är Evangelisten Lukas version av Saligprisningarna (Luk 6:17-26). Ett ord vi inte så ofta använder nu för tiden, som återfinns i texten, är det lilla ordet ”ve”. Det låter lite ödesmättat och moraliserande i mångas moderna öron. Det är synd, för vi behöver bygga upp ett mer tydligt andligt immunförsvar mot allt vad synd heter. Vi frestas annars till en slags relativism och urskuldar oss själva väldigt lätt. Ve eder, I som ären rika, ty I haven fått ut eder hugnad! Ve eder, som nu ären mätta, ty I skolen hungra! Ve eder, som nu len, ty I skolen sörja och gråta! Ve eder, när alla människor tala väl om eder! När Jesus i evangelietexten fyra gånger använder det lilla ordet ”ve” är det just för att göra oss medvetna om att ta ett större moraliskt ansvar för vad vi gör och vad vi inte gör. Samtidigt är det viktigt att Han innan dess har gett oss fyra saligprisningar för att påminna oss om vad som är gott och viktigt. Vi behöver både detta ”salig” och detta ”ve” för att navigera rätt i våra liv. Vi behöver Jesu undervisning och förebild för att leva vårt liv på bästa sätt. När vi läser saligprisningarna och mediterar över dem, kan vi ta till oss Jesu inre livshållning. Steg för steg kan vi öppna oss för Hans sätt att tänka och leva. I bönen försöker vi komma Honom allt närmare för att bli Honom alltmer lika. Därför är det viktigt att vi verkligen tar oss tid att öppna oss för Honom i bönen, så att vi kan spegla oss i Honom. Bara då kan Hans saligprisningar etsa sig in i oss och prägla hur vi lever. Varje dag får vi börja vår dag med att spegla oss i Jesus, så att Hans bild etsar sig in på vår inre hornhinna. Först genom att ha en Kristusikon hemma att vörda och sedan stå inför i vår bön. Då kan vi se på allt under resten av dagen med Hans ögon och göra det som Han skulle ha gjort i vårt konkreta liv. Det kan vara bra att vara helt konkret: medan vi ser på ikonen ska vi spegla oss i Jesus. Och på kvällen kan vi göra likadant och begrunda om vi verkligen varit trogna Jesus i allt det som den gångna dagen medfört. Vi behöver ofta bli mer konkreta i vårt andliga liv. ”Men välsignad är den man som förtröstar på Herren, den som har Herren till sin förtröstan” (Jer 17:7), skriver profeten Jeremia. Profeten påminner oss här om denna bibliska grundhållning, som vi mer och mer måste växa in och präglas av. Också det måste bli mer konkret. Varje utmaning vi möter i livet, varje valsituation, varje problem, varje konflikt, ja, allt det som dagen medför ställer oss inför samma val: att förtrösta och lita på Herren. Vi förflyttar tyngdpunkten från oss själva till Honom. Det är bara Han som kan befria oss från allt ve, från allt ont och tvetydigt. Om vi verkligen förtröstar på Honom och vänder oss till honom, får vi också ta emot Hans nåd och förlåtelse: I Markus evangeliets första kapitel möter Jesus en spetälsk som föll på knä och bad honom: ”Vill du, så kan du göra mig ren.” Då förbarmade sig Jesus över honom och räckte ut handen och rörde vid honom och sade till honom: ´Jag vill; bliv ren. ´ Och strax vek spetälskan ifrån honom, och han blev ren” (Mark 1:41). Jesus vill rena och helga oss, så att vi också blir saliga och förvandlas av Hans nåd. När vi ser närmare hur det är med dem som Jesus kallar saliga, blir det tydligt att det knappast är det som världen och den gamla människan i oss längtar efter att få del av. De saliga är de fattiga, de hungriga, de sörjande; de som blir hatade och smädade är de som Jesus kallar saliga. Jesus har aldrig lovat oss ett lätt och problemfritt liv. Tillhör vi Honom får vi stå ut med mycket som är svårt och jobbigt. Samtidigt är det paradoxalt så att det just är detta svåra och jobbiga som leder oss fram till den sanna glädjen och saligheten. ”Glädjens på den dagen, ja, springen upp av fröjd, ty se, eder lön är stor i himmelen” (Luk 6:23). Vi måste först få dela Jesu kors och ta på oss allt som är tungt och svårt, allt det lidande som oundvikligen drabbar oss för att sedan få smaka något av det nya livets och uppståndelsens sanna glädje. Vi får först spegla oss i den korsfästes heliga ansikte för att kunna få en glimt av den uppståndnes härlighet. ”Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder” (1 Kor 15:17). Vi är alla kallade att få del av uppståndelsens nya liv, men då måste vi först gå igenom korsets reningsbad. Vi måste bli av med allt ”ve” för att få smaka det som saligt. Vårt liv sätts ständigt på prov. Halten i vår tro prövas dag efter dag. Vad är det vi älskar mest? Vad är det vi längtar efter? Ja, ärligt och uppriktigt får vi se oss i spegeln, för att se vad vi innerst inne älskar och vill satsa på. Saligprisningarna och ve-ropen ger oss ledning och kan hjälpa oss, så att vår själ renas och befrias från allt som befläckar och förminskar vår värdighet som Jesu lärjungar. Han litar på oss att vi skall återspegla Honom för människorna omkring oss. De i sin tur förväntar sig ofta att vi genom vårt sätt att vara och handla skall peka på Jesus. Genom dopet bor Gud redan i oss. Hela Treenigheten har tagit sin boning i oss. Genom nåden verkar Gud djupt inom oss, men vi måste också låta nåden förvandla oss från ”ve-människor” till ”salig-människor”. Vi är alla kallade till helighet, till gudomliggörelse. Det får inte bara vara fromma fraser och en yttre fasad. Allt i oss måste omformas och pånyttfödas, så att vi blir en person som ”har sin lust i Herrens lag och tänker på hans lag både dag och natt” (Ps 1:2), som psalmisten säger. Nådens inre kraft får oss att finna vår glädje i att spegla oss i Guds lag, i evangeliet, i allt det som har uppenbarats i Jesus Kristus och som Kyrkan vill förmedla till oss genom sin undervisning. Gud vill verkligen ge oss del av den sanna glädjen, den som ingen och ingenting kan beröva oss. Den glädje som är en frukt av Jesu seger och uppståndelse. Den glädje som inte bara är en känslomässig reaktion, något emotionellt som snart försvinner. Jesus vill hjälpa oss att nå fram till den dag då evangeliet har blivit kött och blod i oss, då vi styrs och vägleds av Hans kärlek i allt vad är och gör, då vi inte styrs av vad folk tycker och tänker, utan enbart leds av den helige Andes ständiga ledning och friska fläkt. ”Glädjens på den dagen, ja, springen upp av fröjd, ty se, eder lön är stor i himmelen” (Luk 6:23). Så får vi som avslutning återvända till dagens apolytikon där den Helige Nikolaos beskrivs som ”trons rättesnöre och lärare till återhållsamhet… som genom ödmjukhet vunnit höghet och genom fattigdom himmelriket”. Må hans förebild också bli en ledstjärna i våra liv där vår tro blir ett rättesnöre där vi kan bli goda exempel på återhållsamhet, ödmjukhet och fattigdom!

På uppmaning av vår Metropolit Kyprianos höll Fader Anders och Fader Alexander en ”Teologisk afton” i Heliga Konstantin och Helenas kyrka i Vårberg, Stockholm den 25 november/ 8 december med anledning av de 100 år som gått sedan den nya kalendern implementerades i den Grekisk-ortodoxa kyrkan. Under kvällen gavs en överblick av kyrkosyn i fornkyrklig teologi och en kort historik av den s.k. pan-ortodoxa kongressen 1923 och Patriark Meletios Metaxakis. Vidare diskuterades vad ekumenik är från ett Ortodoxt perspektiv, den gammalkalendariska rörelsens historia i Grekland samt de vanligaste frågorna vi gammalkalendariker får och hur vi besvarar dem. Många hade samlats denna kväll och en person hade åkt ända från Småland för att delta! Deltagarna visade stort intresse och engagemang för ämnet och uttryckte sin tacksamhet och önskan om fler sådana kvällar. Samlingen visade behovet av informativ undervisning av våra troende och de som i ökande antal vänder sig till sann Ortodoxi i dessa tider av sekularisering och förvrängd kyrkosyn av de s.k. officiella jurisdiktionerna.

Stockholms ortodoxa stift Ἐκκλησία Γνησίων Ὀρθοδόξων Χριστιανῶν τῆς Ἑλλάδος Stockholms Ortodoxa stift tillhör den del av den Grekisk-ortodoxa kyrkan som följer "Fädernas kalender". Vi har två församlingar, i Stockholm och Uppsala, där det regelbundet firas gudstjänst. Vidare finns ett kloster i Grillby utanför Enköping. Vår intention med denna hemsida är att sprida information om den Ortodoxa kyrkan. Vi avser att publicera artiklar om Ortodox teologi och levnadssätt samt liturgiska texter, men också information från vår egen synod. Om fastetiden innan Kristi födelse 15 november - 24 december För den sant Ortodoxt kristne är tiden innan jul och själva högtiden inte förknippad med presenter, glitter, girlanger och mängder av fet mat, utan tvärtom: fyrtio dagar innan Kristi födelses dag börjar vi fastan som Kyrkan föreskriver, vilken förbereder oss andligt för att möta Frälsaren som ett nyfött barn. Fastetiden hjälper oss att förstå att Guds Moders märkliga födande av Kristus kallar oss att inte låta oss själva dras med i världen och dess njutningar, utan snarare ”avlägsna oss från världen såsom främlingar och rikta vårt sinne mot himlen”, som det står i Akathistoshymnen till Guds Moder. Före varje stor fest i Kyrkan finns en motsvarande period av förberedelse. Denna förberedelse består av bön och fasta. Den 15/28 november påbörjar Kyrkan fastan inför Kristi födelse, som bryts på högtiden självt, den 25 december/7 januari (Ortodox juldag). Under denna fasta avhåller vi oss som vanligt från alla animaliska produkter och vin och olja är tillåtet varje dag förutom onsdagar och fredagar. På lördagar och söndagar från Guds Moders intåg i Templet, den 21 november/4 december, till Helige Spyridons dag den 12/25 december, kan vi också äta fisk. Liksom under alla fasteperioder bör inte vår fasta begränsa sig endast till en diet. Vi bör också begränsa vår njutning, tidsfördriv, underhållning och onödigt resande (vilket inte innebär resor till kyrkan!). Även om det är extra svårt just denna tid med alla sociala- och familjeförpliktelser strävar vi även så gott vi kan efter så få sociala aktiviteter som möjligt under fastan så att vi kan bli mer stilla, finna tystnad i vårt vardagsliv och fokusera mer på vårt andliga liv och det som rör vår frälsning. Fastan är inte något negativt, att bara avstå från vissa saker. Vi försöker gå oftare till kyrkan och utökar vårt böneliv hemma, tillbringar mer tid för bön och andlig läsning och förbereder oss för bikten och mottagandet av den Heliga Nattvarden. Men detta är ingenting som innebär att bara fokusera på oss själva. Fäderna betonar vikten av allmosegivande i fastetider och att visa kärlek till vår nästa som en betydelsefull del av vår fasta. Givmildheten begränsar sig inte bara till ekonomiska bidrag till behövande, utan kan även innebära att hjälpa andra praktiskt och be för dem. Om vi tror att vi älskar Gud och tjänar Honom, utan att älska vår nästa, bedrar vi oss själva (se 1 Joh. 4:21). Under fastetiden börjar vi även att sjunga olika julhymner i gudstjänsterna, t.ex. på högtiden ”Guds Moders intåg i Templet” börjar vi under Morgongudstjänsten (orthros) att sjunga Kristi födelses Katavasia ”Kristus födes, lovprisen!”. Från den s.k. Apodosis, dvs avslutningen, av Guds Moders intåg i Templet, börjar vi sjunga Kristi födelses kontakion i Liturgin. Två söndagar före Kristi födelse är tillägnad Kristi förfäder och söndagen före jul läser vi Kristi släkttavlor enligt Lukas Evangelium under Morgongudstjänsten och enligt Matteus under den Gudomliga Liturgin. Om vi samvetsgrant försöker hålla fastan på detta sätt, kommer vi att märka att den ger oss andlig näring och vi kommer att fira Kristi födelses högtid med en djupare och sannare glädje, snarare än att bara vara en tid av världsliga nöjen, vilket alltid gör oss trötta och besvikna. Låt oss ta vara på fastetiden som ett gott tillfälle att fördjupa vårt andliga liv och så att vi kan ta emot vår människoblivne Frälsare i vårt hjärtas krubba på Hans födelses dag! för 40 minuter sedan från ”ve-människor” till ”salig-människor” Predikan av Fader Anders Åkerström på Helige Nikolais dag firad i Heliga Philotheis kloster 6/19 december 2024. I dagens apolytikon... för 6 dagar sedan Filmen från teologisk afton i Vårberg På uppmaning av vår Metropolit Kyprianos höll Fader Anders och Fader Alexander en ”Teologisk afton” i Heliga Konstantin och Helenas kyrka... för 6 dagar sedan 1924-2024: Ἡμερολογιακή Μεταρρύθμισις καί Οἰκουμενισμός «Το χρονικό μιάς εκκλησιαστικής τραγωδίας και τα θλιβερά αποτελέσματα ενός αιώνος από την Ημερολογιακή Καινοτομία (1924-2024)» Σεβασμ.... 1 dec. Orthros och Liturgi till Theotokos intåg

"Den som gör motstånd för att försvara sanningen” kämpar den goda kampen för ”Ortodoxt och Gud behagligt motstånd” och på grund av detta erkänns alla vara ”Bekännare” som ”gör motstånd mot heresi och kämpar för Ortodoxi”. (Helige Theodoros Studiten, Patrologia Graeca, Vol. XCIX, cols 1064C, 1045D och 1177C") Den Ortodoxa kyrkan tror på vad Trosbekännelsen bekänner: "Jag tror...på en enda, helig allmännelig och apostolisk kyrka". Detta innebär att vi tror att det endast finns EN kyrka, som andra kristna grupper splittrat sig från genom tidernas lopp. Den första stora splittringen var på 400-talet då de så kallade Österländska kyrkorna bröt sig ur. Och den andra stora splittringen var en process från 800-talet till 1200-talet då den Romersk-katolska kyrkan bröt sig ur. Den Ortodoxa kyrkan tror vidare att Guds Nåd inte kan finnas utanför hennes gränser. Detta innebär att vi bestämt tillbakavisar den så kallade "gren-teorin", som menar att alla kyrkor och samfund är likt grenar i ett och samma träd, Kristi kropp. Denna sanning har den Ryska Utlandskyrkan valt att klargöra genom ett tillägg till Synodikon som läses upp på Ortodoxins söndag (den första söndagen i Stora Fastan): Mot dem som attackera Kristi Kyrka genom att lära ut att Kristi Kyrka är delad uti så kallade "grenar" som skilja sig i lära och liv, eller att Kyrkan icke existerar synligt, utan kommer att formeras i framtiden då alla "grenar" eller sekter eller samfund, och även religioner, kommer att förenas i en enda kropp; och som icke särskiljer Kyrkans prästerskap och Mysterier från heretikernas, utan säger att heretikernas dop och eukaristi är verkningsbart för frälsningen; därför, mot dem som medvetet har gemenskap med dessa tidigare namngivna heretiker, eller som pläderar, sprider ut eller försvarar deras heretiska ekumenism under täckmanteln broderlig kärlek eller den påstådda föreningen av separerade kristna, Anathema! Detta innebär konkret att vi är mycket tveksamt inställda till den s.k. ekumeniska rörelsen. "Kyrkornas återförening" kan för en ortodoxt kristen trosbekännare endast innebära konversion till den Ortodoxa kyrkan och vad det sedan innebär. Sedan 1960 har dock ett stort antal ortodoxa kyrkoledare deltagit i den ekumeniska rörelsen och initierat ett nytt otraditionellt förhållningssätt. Vår synod har ställt sig kritisk till detta, liksom Ortodoxins hjärta Agion Oros (det heliga Berget) Athos, och har av denna anledning tagit avstånd från dem. Här nedan följer några artiklar om vår synods kritik och ställningstagande gentemot de Ortodoxa som kompromissar med vår heliga tro. Bytet av kalender 1924 och ekumenikens heresi , finns även på arabiska Liturgical Ecumenism: A Propaedeutic to the True Nature of the Great Synod of 2016 Ecumenism in the Homestretch and the Orthodox Witness of a Contemporary Saint and Confessor (Synodal Gathering, Sunday of Orthodoxy, 2015) The Eternal Boundaries of Orthodoxy and the “New Ecclesiology” of the Ecumenists (Sunday of Orthodoxy, 2015) Journey to the “Holy and Great Synod” Resolution: Genuine Orthodoxy in View of the Challenge of 2016 (Third Clergy Synaxis, Fili, Athens, Tuesday, November 5/18, 2014) Genuine Orthodoxy in View of the Challenge of 2016 The “Sigillion” of 1583 Against “the Calendar Innovation of the Latins”: Myth or Reality Den Ryska utlandskyrkan kapitulerar - och vad har hänt 2006? Ortodoxa helgon för vår tid när allt fler svävar på målet om vad kyrkan står för. Martyrerna på Athos, den Helige Antonius, Romaren och den Helige Makarius, Romaren Helgonförklaringen av Helige Chrysostomos den nye bekännaren, den grekiska gammalkalendariska rörelsens "fader" "Kanonicitet" Kyrkans gränser – en nödvändig kommentar till Kristi förklarings församlingsblad Fem klargörande citat om den missbrukade termen "kanonisk". "Ingen term är så ofta använd -och missbrukad- bland Ortodoxa som termen kanonisk" skrev Fader Alexander Schmemann. Nedan återfinns en artikel på engelska skriven av Fäderna vid Helige Gregorios Palamas kloster som på ett utmärkt sätt förklarar ett rätt bruk av termen: "The True Meaning of Canonicity". Vem är fundamentalist, schismatisk och okanonisk? "…det är inte en patriarks eller synods beslut som skapar och garanterar kanonicitet, utan tvärtom, det är beslutets kanonicitet som ger det sann auktoritet och kraft. Sanning och inte makt, är kriteriet, och kanones, precis som Kyrkans dogmer, uttrycker Kyrkans sanning. Och precis som ingen makt eller auktoritet kan förvandla heresi till Ortodoxi och göra något som är svart till vitt, så kan ingen kyrklig makt göra en situation kanonisk som i själva verket är okanonisk.” (Fr. Alexander Schmemann, St. Vladimir’s Theological Quarterly, Vol. 8, No. 2 (1964) pp. 67-84.)

Potatis och rotfrukter i ugn Fyll en ugnsplåt med potatis och de rotfrukter du har hemma eller hoppa över rotfrukterna. Använd ordentligt med olja och salt. Tillsätt någon örtkrydda om så önskas. Servera tillsammans med tex kikärtsbiffar eller bara med hommus och bröd. Gott och enkelt! 4 portioner Ingredienser 500 gram potatis, fast sort, 6-8 stycken 500 gram rödbetor, 5-6 stycken 2 morötter, 200 gram 2 msk olja salt 2 vitlöksklyftor 1 tsk färsk timjan eller 1 krm torkad timjan, rosmarin eller oregano Gör så här Sätt ugnen på 225 grader. Borsta potatisen eller skala den. Om det är fint skal så behåll det gärna på. Skär då bort fula delar. Skär i klyftor. Skölj klyftorna i vatten i ett durkslag samt torka med lite papper. Skala och dela morötter i stavar eller bitar i ungefär samma storlek som klyftpotatisen. Skala och putsa rödbetor samt skär i klyftor. Använd plasthandskar om du inte vill bli röd om händerna. Lägg klyftpotatis, morotsbitar och rödbetsklyftor i en långpanna - var för sig eller blanda. Ringla över lite olja, salt och kryddor. Blanda runt. Placera gärna klyftorna med lite mellanrum och med yttersidan/skalet nedåt. Baka i mitten av ugnen i ca 25 minuter tills de fått färg och är mjuka inuti. Vänd runt efter halva tiden. Prova gärna med en sticka eller gaffel så att potatisen är mjuk. Smaka av med salt och servera ev med lite färsk timjan. < Tillbaka